Li Andersson: ”Jag skäms inte för att vara en partikandidat” – men en sak skulle hon ha knepigt med som president
Vänsterförbundets presidentkandidat, Åbobon Li Andersson har studerat folkrätt vid Åbo Akademi. Hon specialiserade sig bland annat på asylrätt och mänskliga rättigheter.
Sådana frågor, och internationella avtal överlag, är högaktuella i och med Nato, Gaza och läget vid vår östgräns.
Jag träffar Andersson dagen efter att hon suttit i en tv-diskussion om gränskrisen med politikerkollegor från andra partier.
I och med att du själv studerat folkrätt…
– Så är jag jättenördig gällande det!
Jo, jag funderade på det: kan det vara frustrerande ifall alla inte har lika bra koll på folkrätten?
– Kanske lite nog. Men alla kan inte veta allt. Det jag mest reagerar på är om våra ministrar ifrågasätter biträdande justitiekanslern eller uttryckligen ifrågasätter folkrätten. Det är inte en smart väg att gå. Det är inte rätt sätt att reagera i en hybridpåverkanssituation.
I tv-diskussionen tillbakavisade Andersson inrikesminister Mari Rantanens (Sannf) påstående att självaste Putin skulle kunna ansöka om asyl och stanna här i evigheter om han dök upp vid vår östgräns. Nej, konstaterade Andersson: vi skulle ha rätt att gripa honom och sedan skulle en rättslig process kunna starta.
Farlig tendens
Andersson säger att politiker i festtal kan tala varmt om värnandet om folkrätten som en grundläggande värdering. Men när det riktigt gäller kan det låta annorlunda.
– Till exempel i gränsfrågan tycker jag det är väldigt anmärkningsvärt att våra ministrar har ifrågasatt internationella avtal och använt ord som ”självmordsavtal”. Avtalen är delar av en helhet. Inte kan vi tänka oss att Finland tillämpar folkrätten bara ibland.
– Jag tycker att man kan se en lite farlig tendens att ställa folkrätten och vår nationella säkerhet emot varandra, som om det finns en konflikt mellan dem. Det är tvärtom så att för ett land som Finland är folkrätten en del av vår nationella säkerhet, slår Andersson fast.
Vill vara tydlig
Li Andersson vill vara en kandidat med tydliga värderingar. Det är ett medvetet val att ställa upp som partiets kandidat, inte för en valmansförening som exempelvis Pekka Haavisto.
– Jag skäms inte för att vara en partikandidat. Jag tror att många på vänsterkanten reagerade ganska kraftigt på Haavistos uttalande (i en intervju med Iltasanomat) om att han inte alls är röd. Jag tror många upplevde det som nedvärderande även om det kanske inte var hans avsikt.
Andersson säger att skillnaden mellan presidentvalets kandidater syns bäst i konkreta sakfrågor.
– Jag anser att jag konsekvent talat för mina och partiets värderingar bland annat när det gäller frågor som kärnvapen, bestående militära baser i Finland eller Gazaomröstningen i FN, säger Andersson och syftar på omröstningen om ett ”humanitärt eldupphör” där hon var kritisk till att Finland lade ner sin röst.
Utanförskap
Anderssons valslogan är ”Hela Finlands president”.
Man kunde tänka sig att en politiker som inte vill stöta sig med någon också skulle använda den sloganen. Men jag antar att det inte finns en sådan ljummen taktik bakom sloganen i ditt fall, du har ju gått rätt hårt åt regeringens politik.
– Nej, tittar man på flera av högerkandidaterna, eller -partierna, så upplever många i Finland att det inte förs en politik för hela folket. Tvärtom förs en politik som ökar klyftorna. Många nyfinländare upplever att de inte får känna att de hör hemma här. De lider av rasism och diskriminering som många politiker spär på med sitt sätt att prata.
Även många låginkomsttagare känner sig åsidosatta, säger Andersson.
– Du kan känna att du inte har något värde som medlem i samhället om du inte hittat ett heltidsjobb. Vi som talar för de grupper som lätt glöms bort eller marginaliseras ska betona att vi talar för hela folket. För de grupperna är också en del av folket.
Jean LindénDe unga är också en grupp där många verkar ha det tufft.
Om du jämför med din studietid. Är det tuffare i dag?
– Jo. Nu måste man lyfta mycket mera studielån än då jag studerade. Våra studerande är väldigt skuldsatta. Det blir bara värre nu efter den här regeringsperioden.
– Dessutom har vi stora frågor som rör mental hälsa och klimatkrisen. De påverkar välmåendet inte minst för de generationer som har många årtionden kvar på den här planeten. De får ta hand om följderna av de beslut som inte fattas nu.
En utmaning
Jag frågar Andersson om hon tror att hon som president skulle väcka uppståndelse genom att vara frispråkig.
Hon konstaterar att hon redan som minister representerat Finland vid bland annat FN- och EU-möten och är medveten om att man där representerar Finlands ståndpunkter, inte sina egna.
Men en president ska ju syssla med mycket, till exempel ta emot julgäddor. Vad skulle du ha jobbigt med?
– Jag tror att jag skulle ha lite svårt att ”small-talka” med Donald Trump! Jag erkänner att jag inte riktigt vet vad jag skulle prata om då.
Morgontrött svar
I MTV:s morgonsoffa för ett par månader sedan fick Li Andersson frågan om vem hon tycker är Finlands bästa president genom tiderna. Hon svarade Sauli Niinistö.
Det berodde på morgontrötthet, skrattar hon.
– Genast jag gick ut tänkte jag ”herregud, varför sa jag inte Tarja!?”.
Hon säger att Tarja Halonen var en stark symbol och förebild inte minst för unga kvinnor som Andersson.
– Hon har dessutom jobbat mycket med FN-frågor och hållbar utveckling, som också är hårda säkerhetsfrågor. Jag har själv jobbat för att vi ska se klimatkrisen som hård säkerhetspolitik, inte som något extra, mjukt som man pysslar med när man har lust.
Ny situation
Men Andersson har nog också varit nöjd med hur Sauli Niinistö skött utrikes- och säkerhetspolitiken. Han har haft en eftertänksam linje med förståelse för utgångsläget för finsk säkerhetspolitik.
– Han hörde till dem som inte skyndade med Natobeslutet utan insåg att det är en stor förändring. Nu ser vi också vilka följder beslutet har. Gränskrisen i öst är en del av hur Ryssland förändrat sitt förhållande till oss, och Niinistö varnade för sådana ”elakheter”. Jag oroar mig för det långsiktiga scenariot, och det är viktigt att för en diskussion om att det här kan vara ett nytt normalläge för oss.
Finlands nya position, och de frågor som den skapar, är enligt Andersson ett skäl till att det är extra viktigt att VF:s röst hörs i presidentvalet.
– Det är en viktig tid för Finland utrikes- och säkerhetspolitiskt. Det behövs kandidater som står upp för värderingar som har att göra med fred, jämlikhet och hållbar utveckling.
Arkiv/Jean LindénPresidentkandidaten
- Li Andersson, 36, ställer upp för Vänsterförbundet.
- Hon är riksdagsledamot, partiordförande samt ledamot i Åbo stadsfullmäktige och i välfärdsområdet Varhas fullmäktige.
- Tidigare var hon undervisningsminister först i regeringen Rinne och sedan i regeringen Marin.
- På meritlistan från yngre år finns bland annat posten som generalsekreterare för Finlands Svenska Skolungdomsförbund.
- Valdagen är 28.1.2024 med förhandsröstning 17–23.1. Därefter följer vid behov en andra valomgång.
Uppdaterad klockan 9.05: Ett extra ”sig” raderat.
Tack och lov att det finns en presidentkandidat med vettiga åsikter och som inte går i samma fälla som alla andra och har koll på de juridiska och mänskliga aspekterna. Självklart ska ÅU ge spaltutrymme åt alla presidentkandidater. Allt annat vore märkligt.
Tack och lov finns det ingen risk för att denhär damen skulle bli president i landet! Fullständigt ohållbart att ÅU ger så mycket spaltutrymme!