Lyra Ekström Lindbäcks senaste huvudperson äger sin otrohetshistoria
Lyra Ekström Lindbäck är författare, kritiker i Svenska Dagbladet och doktorand i filosofi. Hon debuterade 2012 med Tillhör Lyra Ekström Lindbäck och nominerades 2014 till Augustpriset för romanen Ett så starkt ljus. Moral: En roman är hennes åttonde roman.
Vi kommer fram till baren beställer varsin dryck, hon ett glas rött vin och jag en Coca-cola i en glasflaska. Två gula fåtöljer blir lediga och vi slår oss ner i dessa.
Ekström Lindbäcks senaste verk kretsar kring huvudkaraktären Anna som anländer till en universitetsstad i Tjeckien för att doktorera i moralfilosofi. Hon ska forska kring huruvida litteraturen i sig själv, till sitt väsen, är ond eller god.
En klassisk otrohetshistoria med en äldre manlig handledare står i fokus. Anna är den andra kvinnan, möjligtvis den tredje. Spelar det någon roll för henne? Egentligen inte.
Anna är i första hand intresserad av att leva ut sina begär och utveckla sitt tänkande. Hon tvekar inte med att ta för sig och hennes blick på omvärlden är relativt sval.
Hela boken är skriven som en lång monolog, riktad till ett du. Det är Annas röst som talar, hennes inre värld som vi bjuds in i.
Jag har svårt att se det som att Anna blir använd, hela boken strömmar nämligen kraftigt ur det fiktiva jaget. Resterande röster filtreras genom huvudkaraktärens. Det är skarpt och drabbande. Jag har inte hört en kvinnlig röst som “äger” sin otrohetshistoria på det här viset på länge. Kanske aldrig?
Boken behandlar tabubelagda ämnen som sällan utforskas från perspektivet av den i beroendeställning. Möjligen postumt i formen fördömande och avståndstagande, men sällan bejakande.
När Anna tidigt i boken reflekterar över begäret efter kunskap skriver hon såhär:
“Jag ville fånga din uppmärksamhet och få dig att tala till mig. Jag ville ha något jag inte riktigt förstod; jag trodde det var samma sak som att vilja förstå.”
En sida senare har hon redan kommit fram till en annan slutsats:
“Några veckor in i terminen, när jag snavade runt på den tjeckiska småstadens gator med din hand så djupt nedkörd i mina byxor att blixtlåset sprack, blev det tydligt att det faktiskt var fråga om ett helt annat begär. Ett begär som inte hade så mycket med filosofi att göra. Ett begär som kanske inte ens var mitt.”
Jag sätter på bandspelaren och vi inleder intervjun.
Var skulle du placera in ditt skrivande?
– Jag tycker det är en väldigt svår fråga. Jag kände mig väldigt sedd när Björn Kohlström skrev att varje gång man öppnar en bok av Lyra Ekström Lindbäck så vet man inte vad man kommer att få. Jag har medvetet inte velat stagnera i en föreställning om mig själv som författare. Dels för att jag var så ung när jag började skriva. Jag har sett det med så många andra att de skriver en lyckad debutbok som de sedan skriver allt blekare variationer på…
Hur ung var du när du debuterade?
– 22, vilket väl i “litteraturålder” är väldigt ungt. Jag tror medelåldern för att debutera i Svenska Författarförbundet är 33.
– Men sen kan jag ju se att det finns en gemensam tematik i mitt författarskap, som kan tänjas till att inrymma poesi om bibliska monster och science fiction- inspirerad framtidsdystopi. Teman kring kropp, “meta”. Jag är väldigt intresserad av den skrivande akten, och kanske framförallt den berättande akten. Vad är det man gör när man skriver en berättelse? Det är något som jag utforskat från lite olika perspektiv. I Moral: En roman har jag utforskat det från ett moraliskt perspektiv.
Vad inspirerade dig att skriva din senaste bok, ”Moral: En roman”?
– Personliga erfarenheter. Men också mötet med en akademisk värld där dubbelmoralen florerar. Dubbelmoralen ligger som en tät dimma i luften. Det man talar om i sin filosofi är helt frikopplat från det liv man lever. Ofta pratar man inte om verkligheten utan snarare om en sorts idé man har om verkligheten, som dessutom bygger på andras tidigare idéer om verkligheten, och tillslut blir dessa idéer så blodfattiga och tomma…att det inte längre är filosofi.
– Jag menar, filosofins barndom var ju män som drack vin och flörtade med varandra och pratade om sina egna liv och sitt eget samhälle. Filosofi består av relationer. Det är väl det som har gjort att kvinnor haft så svårt att ta sig fram i filosofin.
Boken inleds med ett citat: “There’s an important difference between learning about virtue and practicing it.” – Iris Murdoch. Vilken koppling har citatet till bokens innehåll?
– Det finns en viktig distinktion mellan teori och praktik, när man går in i teorin för att undvika praktiken. Utstuderade teorier i moralfilosofi riskerar alltid att bli ett substitut för ett moraliskt beteende. Till exempel “Ödmjukhetens Paradox”, att varje försök att bli mer ödmjuk riskerar att landa i självgodhet. Alla teorier om moral i allmänhet riskerar ju att landa i något helt annat än moral.
Hur ser du på maktrelationerna mellan karaktärerna, anser du att Anna har makt och vad grundar sig den makten i?
– Anna får ju makt för att hon skriver, det ökar hennes makt. I offentligheten har hon ju mera makt än sin handledare, särskilt efter #metoo, vilket helt har förändrats spelets regler. Det har ju inneburit att man lyssnar till kvinnor som befinner sig i underläge i sexuella relationer mer än vad man lyssnar till män. Samtidigt är det ju en makt hon har endast om hon väljer att använda den.
– Det handlar också om vilka sanningar som samhället lyssnar till. Idag har kvinnliga offerberättelser en starkare auktoritet än vad berättelser från män i maktposition i offentligheten har. Så jag ville skriva fram en berättelse om erfarenhet kring maktmissbruk och sexuella relationer som inte är en offerberättelse, utan en berättelse om ett aktörskap.
Vad är Annas största styrka/svaghet?
– Hennes största styrka är att hon är orädd. Hennes största svaghet är att hon tycker så mycket om den bekräftelsen. Det skriver De Beauvoir om i ”Det andra könet”, att vi inte får glömma att en stor del i kvinnans underordning är att hon hela tiden faller för frestelser. Tar den enkla vägen ut. Att hon väljer att inte enbart vara ett subjekt som transcenderar sig själv genom sitt projekt, utan istället väljer att bli uppskattad för sin skönhet, väljer att bli objektifierad osv.
Hur vågade du skriva detta?
– Jag tvekade jättemycket. Mest av den orsaken, att när man skriver om verkliga erfarenheter som involverar en otrohetshistoria så påverkas så många fler än bara den personen.
– När man är författare, så… vid någon punkt så börjar man drivas av en viss samvetslöshet, som hänger ihop med inspirationen. Om man lever för litteraturen så lever man för något som är tvetydigt moraliskt. Och om man vill sätta det före allting annat, så finns det inga halvmesyrer. Men det var ett tag jag gick runt medan jag skrev och tänkte, jag hoppas att det här inte blir en bok. Jag hoppas att jag inte hamnar i den situationen. Det är klart att man inte måste det, men har man skrivit något man skrivit något man tycker är tillräckligt bra så är det väldigt svårt att motstå frestelsen.
– Det har ju varit svårt att våga ge ut den och kanske vilja fortsätta inom akademin. Men det säger ju även Anna i romanen: Vem kommer att vilja ha mig till kollega nu?
– Anna spelar på sin sexualitet, hon väljer att objektifiera sig själv. Hon får uppmärksamhet genom det. Hon får bättre handledning. Hon blir mer hörd, hon kan utveckla sitt tänkande tack vare det. Spelet är ju riggat från början, hon kommer in på en specifik arena med specifika regler.
Tror du att det finns olika sätt att spela på sin sexualitet, sätt som är mera eller mindre genuina?
– Det finns absolut sätt att mötas sexuellt som är mer eller mindre autentiska och det känner man ju i själva mötet. Samtidigt är ju begär och sexualitet sammanblandat med massa olika föreställningar kring vad det är man gör, vad det är man åtrår, det förbjudna, det åtråvärda, det stereotypiserade blir åtråvärt, det alienerade kan också bli åtråvärt. Vad är då äktheten i det hela?
Är det rent djuriska mera äkta? Typ mera äkta än att sminka sig eller medvetet bära på ett rött äpple?
– Det röda äpplet är i och för sig väldigt djuriskt.
(Paus.)
– Jag tror att man som kvinna, när det kommer till att subjektivera sig själv, har allt att vinna i den lesbiska relationen, och på vissa sätt mycket att förlora i den heterosexuella relationen. Men har man heterosexuella begär, så har man också allt att förlora på att neka sig dem. Att försöka förminska, tämja, eller lägga dem tillrätta.
Vill du nämna något om din skrivprocess?
– Till en början handlade det om lösa anteckningar i block, och när jag började sätta ihop det till en roman så var det en enda röra, men jag hade ett otroligt samarbete med min redaktör. Hon är en av de skickligaste redaktörer jag någonsin jobbat med, hon har tillfört en sådan passion till det här projektet. Min partner har också hjälpt mig kring att utveckla dramaturgin, och det är väl det som redigeringsprocessen bestått av i väldigt hög utsträckning. Att berätta denna historia kronologiskt.
Varför är denna bok läsvärd?
– Om man är en ung kvinna i humaniora så tycker jag att man ska läsa den eftersom den gestaltar en erfarenhet väldigt många har. Valet mellan att objektifiera sig själv eller bli mindre hörd är ett jättesvårt val. Valet mellan att leva ut sina egna begär eller att osynliggöra sig själv, och priset för dessa två val, det tycker jag att denna bok diskuterar. Är man en man i maktposition i någon liknande miljö så tycker jag absolut man ska läsa den, för att förstå vad det innebär.
Dina tankar kring förhållandet mellan filosofi och fiktion?
– Jag har skrivit en avhandling om att litteratur inte är filosofi. Jag tänker att de är helt olika praktiker och att fiktionen är hämningslös, den behöver inte vara noggrann och den behöver inte heller vara verklighetstrogen. Den behöver varken vara logisk eller välargumenterad. Det är konst. Det finns så mycket förledande. Ett spelrum. Medan filosofin präglas av en sanningskärlek.
Hur skulle du definiera filosofi?
– Ah, men kärlek till visheten!
Vilka visdomar har du försökt förmedla genom denna bok?
– Inga, eftersom det är en roman. Däremot har jag velat skriva in mycket förvirring. Förvirring kring vad det är vad man gör när man spelar på sin sexualitet. Vad är författarens ansvar? Vad är inspiration? Allt det vi talat om.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.