Med musiken som utloppsventil – Pargasbandet Katastropha släppte ny skiva
Enmannabandet Katastropha kommer du nog aldrig att stöta på i radio. Men att projektet trots det är viktigt råder det inget tvivel om.
Pargasbon Martin Gestranius har många musikprojekt på gång, ofta parallellt med varandra. Där du kanske hört talas om Rågbröder, är Katastropha sannolikt inget du känner igen.
Orsaken är rätt enkel. Musiken är inte riktigt för ”alla och envar”, utan bjuder på aningen mer tuggmotstånd. Och trumhinnorna ska vara i gott skick. Det är ord och inga visor.
Hårt, mörkt, naket
Det handlar om hårdrock av det hårdare, mörkare och naknare slaget. Bandet – eller projektet – såg dagsljus år 2015 med demon ”Vredesvind” och debutskivan ”The Everywhere Nothingness” två år senare.
– Den skivan kom till i samband med en skilsmässa och blev faktiskt rätt mörk, berättar Gestranius.
PrivatFör en dryg vecka sedan släpptes fullängdaren ”Värkligheten”, med låtar både på svenska och på engelska. Efter att ha jobbat rätt exklusivt med Rågbröder den senaste tiden märkte han att den musiken började bli mörkare och mer kryptisk.
Det var aldrig riktigt meningen, Rågbröder skulle vara mer lättsmält än så. Dags att plocka fram Katastropha igen, med andra ord.
Jag skulle beskriva skivan som en novell, det finns en genomgående handling i texterna som bildar ett narrativ, en berättelse.
– Det här är inte precis den typens musik du slänger på i bilen då du är på väg in till Åbo, utan det kräver nog en annan sorts humör och sinnelag. Jag skulle beskriva skivan som en novell, det finns en genomgående handling i texterna som bildar ett narrativ, en berättelse, säger Gestranius.
Musiken blir helt enkelt ett slags utlopp för egna och för fiktiva erfarenheter.
– Det går i vågor, precis som humöret och stämningarna. Emellanåt känner man för att jobba med Rågbröder, en annan gång Katastropha. Men lika förbannat nervös är man trots det varje gång man släpper ny musik, man står på ett sätt helt blottad och naken inför lyssnarna. Trots att jag själv är övertygad om att jag gjort ett bra jobb finns nervositeten där.
Inte enbart mörker och misär
Men Katastropha är inte bara mörker och misär. Det finns en folk-sida också, en mer melodisk aspekt.
– Målsättningen är väl att nå ut till en målgrupp: de som vill ha lite djupare upplevelser samt de som har ett tränat öra till extremare musik.
Nått ut har han. Mejl från England, Frankrike och Tyskland. Frågor om att använda låtar i podcasts och på Youtube.
– Det är kanske inte så konstigt i sig, trots att en del av låtarna är på svenska. Jag har också lyssnat på mycket musik där jag inte förstått språket i sig, men tagit reda på.
Hur är det, kommer musiken alltid att vara en del av ditt liv?
– Definitivt. Begäret att få skapa är så starkt. Det har funnits så länge jag kan komma ihåg, det har bara handlat om att hitta en lämplig kanal för det.
Gestranius har haft som vana att släppa ny musik med ungefär sex månaders mellanrum. Men emellanåt sitter det bra med en paus också.
– Jag gav ett löfte om att inte göra musik på en och en halv månad. Senast jag gjorde det klarade jag fyra dygn, men nu är vi redan inne på andra veckan …
Knappast en fysisk release
Någon fysisk skiva blir det knappast den här gången, eftersom Gestranius inte vill riskera att bli sittande med en låda på 300 cd-skivor där hemma. I stället är det Bandcamp som gäller, där hittas Katastropha på katastropha.bandcamp.com.
Gestranius ger ett sista tips till den som känner sig hugad.
– Lyssna för f-n inte på Katastropha genom telefonens högtalare. Det här kräver en annan sorts ljudåtergivning!
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.