Min framtid är döende men jag har bara börjat
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
För några år sedan var det som om jag vaknade upp ur en dvala som hittills varat hela mitt liv. Jag blottades för alla framtidens hotbilder, och försökte samtidigt desperat lista ut vad jag vill göra med resten av mitt liv.
I dag är jag som 20-åring på väg att inleda en karriär i en värld som håller på att dö.
Då man skriver in ”journalism is” på en valfri sökmotor är det första förslaget “dead”.
Det här är något som även min morfar är medveten om.
Därför var första reaktionen då jag i höstas berättade att jag är redo att kasta bort min lovande framtid inom juridikens värld för en inom den osäkra journalistikens: “Är du säker på det? Du kommer aldrig kunna livnära dig som journalist”.
Jag lyssnade inte på min morfar (sorry) och valde att stiga in i denna okända värld. Några månader senare har jag ett sommarjobb på en dagstidning och en framtid som journaliststuderande i Bergen.
Nu måste du väl vara nöjd, se hur fint din framtid reder ut sig.
Trots det här kan jag inte ignorera tanken “din framtid är död”, som gång på gång spelas upp i mitt huvud.
För det är inte bara min karriär som journalist som tydligen kommer att skicka mig ner i arbetslöshetens svarta hål och en säker framtid som stamkund hos Kela.
Min framtid är också dömd av klimatförändringen, som bjuder på en apokalyptisk värld i form av översvämningar som i Tyskland eller extrem hetta som i Kanada.
Om inte klimatförändringen tar kål på oss blir det väl miljardärernas maktkamp (hur var det i rymden, Jeff Bezos?) som antagligen förr eller senare slutar i ett atomkrig eller möjligen en pandemi som förintar oss alla antingen fysiskt eller psykiskt.
Nu blev det lite för mörkt lite väl snabbt. Men skämt åsido – faktum kvarstår att framtiden målats upp som något hemskt och farligt för min generation.
Medier översvämmas av nyheter med dystra rubriker, som uppmanar till åtgärder “innan allt är för sent”.
Åtgärder i all ära, men hur ska man som ung kunna navigera i en värld där man konstant matas av budskapet att allt håller på att dö?
Så jo, jag har valt att stiga in i världen som journalist. För sannolikheten att något annat kommer att förstöra min framtid innan journalistyrket går sin förutbestämda död till mötes är ganska stor.
Jag litar på oddsen och njuter av att skriva så länge det varar.
Som ung blivande journalist kan du få hoppet för livet att återkomma genom att börjar ”gräva” i klimatfrågan på riktigt! Din uppgift kanske är att belysa skillnaden mellan väder och klimathysteri. Även att öppet skriva om båda klimatlägren kunde ge både dej själv och allmänhet ett större hopp för framtiden!