Stefan Holmström 22.05.2021 07:59

Det är svårt att säga exakt vilka frågor som kommer att engagera Åbobor allra mest i det här valet. Det anser Samlingspartiets Minna Arve och SDP:s Aki Lindén, borgmästarkandidater båda två.

– Det är svårt att gissa sig till det här valets stora diskussionsämnen. Torgparkeringen har varit en stor fråga i flera val, men inte mer. Jag vet inte heller om spårvägen är en så stor grej just nu, säger Arve.

– Jag minns för länge sedan då det dåliga hushållsvattnet var det viktigaste och alla sade att det ska fixas, minns Lindén.

Han anser att man inte heller ska förenkla valdebatten, något som medier lätt gör, till ja-nej-frågor om exempelvis stora investeringar.

– När man frågar människor vad som är allra viktigast så svarar de tre saker: arbete, bostad och hälsa.

ÅU spelade in två av de frågor som ställdes till kandidaterna. Kolla in svaren!

Det långsiktiga arbete som fullmäktige gör kan inte alltid konkretiseras till specifika beslut och mål för en fyraårsperiod, säger Arve.

– Jag tänker på hur beslut på 1990-talet påverkade utvecklingen långt senare. Före det var befolkningsutvecklingen negativ, rätt beslut hade inte tagits, men sedan hittade man vägen.

Arve betonar betydelsen av ambitiösa, långsiktiga mål. Det var också så Åbo i tiderna kom ut ur den stagnation där befolkningen minskade i femton års tid.

– Det som man vill se händer inte så värst ofta under de fyra första fullmäktigeåren. Det kan tio år eller femton, säger Lindén.

Arve nämner för sin del visionen om Vetenskapsparken eller centrumkvarteren som bra exempel på en långsiktig vision som bär frukt.

– Vi har också lärt oss att samarbeta med andra kommuner, med högskolor, företagen, handelskammaren. Att jobba mot samma mål har haft en stor betydelse för de framgångar som Åbo haft i redan över tio år.

Lindén nämner i sin tur åstranden, som har öppnats upp för invånarna, likaså har olika industriområden omvandlas till bostadskvarter.

Båda hoppas att Åbo stads nya borgmästarmodell kan stöda det framtida beslutsfattandet, på samma sätt som det verkar ha gjort i Tammerfors. Både Arve och Lindén anser att just den staden har gjort mycket rätt.

– Det är bra med en sparringspartner, säger Arve.

Socialdemokraten Lindén anser dessutom att alla grupper i Åbopolitiken står på ungefär samma grund då det gäller hur en kommun och ett välfärdssamhälle ska fungera – det finns en socialdemokratisk grund, anser han, i ordets högst filosofiska betydelse.

– Om ledaren är en socialdemokrat, en från De gröna eller någon från Samlingspartiet så är politiken i grund den samma. Inför val talar alla om skillnader men jag ser kommunen som en gemensam idé.
Då Åbo stad nu har en budget på över 1,5 miljarder gäller de egentliga meningsskiljaktigheterna kanske tiotals miljoner, beskriver Lindén.

Här opponerar sig Arve. Hon vill föra fram två grundläggande skillnader, i alla fall mellan Samlingspartiet och SDP. En sådan är synen på beskattningen. Arve utdömer helt statsministern och socialdemokraten Sanna Marins tankar om en progressiv kommunal skatt.

Samlingspartiet är också den grupp som enligt Arve är mest ”praktisk”, inte låser sig vid gamla strukturer, utan redo att förnya och pröva på nytt.

– Organisationer måste hela tiden utvecklas och göras bättre. Det är något som Samlingspartiet har gjort här i Åbo, men väldigt bra resultat.

Här är det viktigt att Åbo är en öppen och internationellt orienterad stad som delar med sig sina erfarenheter och lär sig av andra, säger Arve.

En specifik utmaning i Åbo, enligt Minna Arve, är att komma åt hur det kommer sig att Tammerfors och Uleåborg producerar sin service billigare än Åbo. Ändå kan man inte säga att de andra städerna skulle ha sämre service.

– Där har vi en uppgift, att förnya på ett klokt sätt som förbättrar driftekonomin. Det handlar om en flerproducentmodell som inte utgår från att någon modell är bättre än en annan.

Staden ställer upp mål, om exempelvis kvalitet, och sedan väljer man vem som ska sköta något.

Lindén instämmer då det gäller frågan om att Åbo stad producerar något dyrare tjänster än jämförbara städer. Han anser ändå att han inte kan bedöma om det uttryckligen handlar om sämre produktivitet eller andra faktorer.

Anja Kuusisto

Arve och Lindén anser att den kanske största utmaningen för Åbo kommer utifrån, då stats- och kommunskatten omfördelas som en följd av vårdreformen.

– Det blir speciellt svårt för stora städer, som Åbo, att värna om sin service, säger Arve.

Då social- och hälsovården lyfts bort från städer och kommuner krymper dessas ekonomi, vilket innebär att de också har mindre anpassningsmarginaler under dåliga tider.

Lindén anser för sin del att vårdreformen är rätt. Finland är enda landet i hela världen där enskilda kommuner har ansvar för hälsovården, vilket han inte anser är helt klokt.

– Det handlar om att uppfinna kommunen på nytt. Det som blir kvar är ändå positiva framåtsträvande saker som utbildning, kultur och stadsplanering, nämner Lindén som exempel.

Vårdreformen drar ändå upp nya gränser, exempelvis inom familjeservicen, säger Arve.

En del flyttas till de nya välfärdsområden annat stannar kvar på kommunal nivå. Arve hade önskat någon form av regional särlösning, som i Nyland.

– Det finns ett behov att förnya men det sätt som regeringen gör nu är inte bra. Vi kommer att få en sämre service och kan inte ens påverka den.

– Nej, inte kommer det att gå så, säger Lindén.

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln