Företagaren, tidningsmannen och politikern Amos Anderson (1878-1961) var även en välgörare och mecenat av stora mått.
En faktor som kraftigt påverkade hans vilja att bidra ekonomiskt till samhället och kulturen var hans kristna tro och hans förkärlek för religiös mystik.
Det säger teologen och publicisten Olav S. Melin. På torsdagen presenterade han sin nya bok om Anderson, med titeln Den ensamme mecenaten: tron och mystiken – Amos Andersons drivkrafter.
Tillsammans med Synnöve Malmström, intendent på museet Amos Rex, och professor Bengt Kristensson Uggla vid Åbo Akademi belyser Olav S. Melin Amos Andersons väg från magra förhållanden i barndomens Kimito till framgång och rikedom i affärslivet i ljuset av Andersons religiositet.
— Min förläggare frågade mig på vilket sätt Amos Anderson skiljer sig från andra donatorer. Jag kan se fyra olika helheter, säger Melin.
För det första kom Anderson från landsbygden och hans bakgrund lämnade honom aldrig.
— Det kan hända att det handlar om en mindervärdeskänsla, men han kände sig aldrig som en del av den finlandssvenska överklassen i Helsingfors, säger Melin.

En andra faktor som skiljer Anderson från andra samtida mecenater var att han saknade akademisk utbildning. Melin säger att det antagligen bidrog till att han så frikostigt donerade medel till Åbo Akademi.
Ytterligare en skillnad var att Anderson av omgivningen uppfattades som en säregen och ovanlig människa.
Men den skillnad som boken i första hand fokuserar på är Andersons religiositet.
— Han upptäckte den medeltida mystiken och det blev en motvikt till barndomens mörker. Genom mystiken fann han en känsla för den medeltida sakrala konsten och teatern, säger Melin.
Anderson hade inget större intresse för teologi eller kyrkliga läror, det var det kulturhistoriska han intresserade sig för. Kanske var det just därför han aldrig konverterade till katolicismen, trots att han var väldigt intresserad av det katolska, säger Melin.
— Hans kristna övertygelse hade betydelse för hans gärning, han ansåg att han som kristen hade en skyldighet att dela med sig av sina framgångar.