Ofrivillig barnlöshet berör inte bara mamman-två syner på faderskap
Vi träffas hemma hos Johan Werkelins och hans partner Peters vardagsrum i ett trähus i Nummisbacken.
Det har dragit dåligt i vedspisen i köket och Werkelin har öppnat fönstret för att vädra ut röken.
På kylskåpet finns läsordningar och foton på hans två barn.
I vardagsrummet står två skolfoton på fönsterbrädet. Senare ska Werkelin fira fars dag i Sirkkala eftis.
Han är 44 år, homosexuell och pappa till Valter 11 år och Erik 8 år.
”Bra att det talas om manlig barnlöshet”
Vid kaffebordet sitter Johan Nyman, 43 år och ofrivilligt barnlös. Vi träffas för att diskutera faderskap och i synnerhet situationen då en man längtar efter att bli pappa, men av olika orsaker inte kan bli det.
Ofrivillig barnlöshet kretsar ofta om kvinnor och deras sorg att inte få känna moderskapets glädje. Männens saknad efter att få hålla ett barn i famnen är det mera tyst om.
Därför är det viktigt att också deras ställning lyfts fram, säger männen.
– Det är bra att det här uppmärksammas och att man tar upp att det också finns många män som längtar efter barn. Som man och pappa känner jag extra mycket för män som vill bli pappor, men som inte kan bli det, säger Werkelin.
Barnlöshet kan vara ett känsligt ämne och därför ska man inte fråga någon när han eller hon tänker ”skaffa barn”.
– Jag tror att dagens generation inte gör det lika lätt som de äldre. Man ska nog vara försiktig med att ställa frågan. Annars kan man trampa rejält i klaveret, säger Werkelin.
Nymans tankar går i samma banor om vikten av att diskutera män utan barn.
– Det är bra att medierna lyfter fram det här med manlig barnlöshet. Som kvinna kan man fatta ett aktivt beslut att inte få barn, eller att uppsöka en fertilitetsklinik. Men om felet ligger hos mannen kan han inte riktigt göra det. Därför kan man känna sig lite maktlös att inte kunna välja på samma sätt som en kvinna.
Allt blir inte alltid som man tänkt sig
Nyman såg redan som ung vuxen det som en självklarhet att bilda familj och bli pappa. När han år 2007 gifte sig funderade paret på att bli föräldrar. Händer det så händer det och vi var redo för det, säger han.
Men allt blir inte alltid som man tänkt sig.
De blivande föräldrarna råkade ut för några tidiga missfall.
– Eftersom missfallen alltid skedde så tidigt, hann vi aldrig börja hoppas på riktigt. Därför blev det inte så stor kontrast mellan hopp och misslyckande. Skulle graviditeterna framskridit längre skulle det säkert ha varit svårare, säger Nyman.
De övervägde adoption, men då Nyman tidvis jobbade i Sverige och Danmark blev det aldrig aktuellt.
– Det krävdes att man har ett stabilt boende och en fast livssituation för att få adoptera. Något sådant krävs ju inte om man får barn på naturlig väg.
För några år sedan insåg Nyman att han knappast kommer att få egna barn – åtminstone inte inom den familjekonstellation som han som ung vuxen tänkte sig.
Pappa genom provrörsbefruktning
Också Werkelin visst tidigt att han ville bli pappa. Han visste ändå inte riktigt hur det skulle gå till, men tänkte att det nog löser sig.
Och det gjorde det.
I hans umgängeskrets fanns Anna. Hon blev gravid genom provrörsbefruktning.
Werkelin och Peter köpte en lägenhet i samma höghus där Anna bodde.
– I början då Anna ännu ammade var Valter mera hos henne. Senare var han ibland hos oss och ibland hos Anna, men vi hade inga bestämda dagar eller veckor, utan bestämde från dag till dag hur vi gör.
Det var aldrig någon självklarhet att Valter skulle få ett syskon. Tanken växte fram med tiden och i mars 2011 föddes Erik.
Peter och Anna köpte ett parhus i Nummisbacken där vi nu sitter.
Peter och Werkelin bor i den ena lägenheten. I grannlägenheten bor Anna med sin fru Mia.
Barnen kallar Werkelin för pappa och Anna för mamma. Peter är Peter och i praktiken lika mycket pappa som Johan.
Glädje av syskonbarnen
Nyman är glad för sin kompis skull.
– Jag har känt Johan i 19 år och tänkte att det skulle vara naturligare och enklare för mig att bli pappa. Så det var lite lustigt att det gick tvärtom. Men man vet aldrig vilka vägar livet tar.
Nyman blev inte pappa men får glädje av sina syskonbarn 1,5 och 4 år. Han är gudfar till ett av dem.
– Det är fantastiskt att umgås med dem, även om det inte är samma sak som egna barn. Men kan vara en viktig och värdefull förebild fast man inte är förälder. Kärnfamiljen är inte det enda sättet.
Inga fördomar
Werkelins och Peters regnbågsfamlilj har inte stött på några fördomar. Werkelin kan inte minnas att han hört några negativa reaktioner.
I början kunde barnens vänner ställa några oskyldiga frågor som ”var är din mamma”. Å andra sidan kunde Valter undra varför hans kompis inte hade någon Peter.
– Det var så han tänkte att en familj såg ut.
Kontakterna och byråkratin med olika myndigheter kan ibland vara krånglig, men Werkelin har samma rättigheter som vilken pappa som helst att till exempel lösa ut och skaffa pass åt sina barn.
Det som däremot stör Werkelin är att lagstiftningen fortfarande släpar efter då det gäller barnens ställning då föräldrarna skiljer sig.
Barnet kan bara vara skrivet på en adress och den ena föräldern är närförälder, den andra, oftast pappan får finna sig i att vara distansförälder.
Det gör att maktförhållandet mellan mamman och pappan blir skevt, och barnen borde absolut kunna vara skrivna på två adresser, säger Werkelin.
Fars dag kan firas på många olika sätt
Oberoende om man är pappa eller inte är farsdagen en lite speciell dag. Nyman sörjer inte att han inte får några farsdagskort där en liten barnhand med spretig handstil skrivit ”grattis på farsdagen”.
Mera tänker han på mansfrågor i allmänhet och på de pappor som av olika anledningar inte får eller kan träffa sina barn.
– Men jag ser fram emot att fira fars dag med min egen pappa i Österbotten. Det är bara han och jag, så det ska bli fint.
Den Werkelinska familjen vet ännu inte riktigt hur farsdagen ska firas.
Det blir säkert en gemensam middag och eftersom Peter som jobbar på sjön för en gångs skull är hemma så är han också med och firar.
– Jag vet inte om barnen har tänkt på att göra ett farsdagskort åt honom. Men om de gör det blir det ett Peterkort.
Läs också: Tove bearbetar pappans bortgång genom musiken — ”jag känner mig närmare honom när jag sjunger”
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.