Om vi vill växa som människa och individ måste vi lära oss att försona och förlåta
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Marith Leppäkari Lindberg kolumnbildspaltaren
När man snabbt försöker ta sig fram i folkmassan som blockerar vägen för en, så har det lilla ordet man nämner i förbigående en betydande effekt. Förlåt – och människor flyttar på sig och det blir utrymme att ta sig fram.
Vi har alla våra bra och dåliga dagar. Ibland bara blir det så att vi fräser hit och dit, utan att egentligen ha någon orsak.
Ibland gör vi det med flit, för vi har blivit så besvikna och sårade. Vi kan med våra ord och handlingar söndra, såra och svika förtroende.
Detta lilla mäktiga ord – förlåt, stannar inte tiden men den kan få tillstånd en tankepaus. Den kan stoppa det hårda ordflödet, framkalla tårar i ögonen och öppna famnen.
Ordet indikerar också om en önskan att sammanföras igen. Den berättar också om hjälplöshet och om hur svårt det är att vara en vän och beroende av andra.
Vi vet att skuld och hämnd kan förbittra våra sinnen. Ändå sårar vi om och om igen och håller fast vid den bitterhet vi känner.
Känslan av skuld, hämnd och bitterhet får oss att pressa knytnäven eller att böja huvudet ner i marken. Då behöver vi förlåtelse.
Ett befriande ord eller gest som avbryter kedjan av orsak och verkan. Då kan vi bära huvudet högt igen och greppa den utsträckta handen.
Om vi vill växa som människa och individ måste vi lära oss att försona och förlåta. Det är inte lätt och kräver övning om och om igen hur gammal man än blir.
Sedan kan man fråga sig att räcker det att vi förlåter oss själva och varandra eller behöver vi också Guds förlåtelse? Det är inte nu just modernt att prata om Guds förlåtelse och försoning.
Faktum är att vi behöver och saknar någon som tar oss på allvar. Också när det gäller vår skuld och de onda handlingarna, vare sig det är modernt eller inte.
Guds förlåtelse berör oss, som inte ensam orkar bära alla bördor. Inget förblir hemligt för honom.
Han läser oss som en öppen bok, också de hemligt dolda sidorna. Han kan lyfta oss från mörker till ljus.
Marith Leppäkari Lindberg
Präst i Finlands evangelisk-lutherska kyrka
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.