Oron över Pisa-resultaten är befogad men fel vinklad
Som en slokande svans pekar Finlands Pisa-resultat nedåt, även om vi fortfarande ligger över genomsnittet jämfört med andra OECD-länder. Enligt den senaste rapporten har finländska 15-åringars kunskaper i matematik, läsning och naturvetenskaper försämrats.
Forskarna pekar ut pandemin som en orsak, och lärarna säger smarta apparater.
Dagstidningar och fysiska böcker har försvunnit ur hemmen, många föräldrar har inte tid att läsa högt för sina barn. I stället erbjuds de unga snuttifierat innehåll i digital form och snabbt tempo. Det påverkar läskunnigheten och stör arbetsron.
Den nedåtgående trenden är brantare bland barn i familjer med en svagare socioekonomisk bakgrund.
Två av grundpelarna i vårt samhälle krackelerar på ett oroväckande sätt. Vården är i kris och utbildningen – eller kanske rättare sagt inlärningen – är i kris.
Men i stället för att kalla Pisa-resultaten en katastrof och utse syndabockar bland tidigare ministrar och regeringar borde vi ta det här som en nationell väckarklocka och utmaning. Tjänar dagens skola våra syften med tanke på framtidens välfärdssamhälle? Den frågan bör ses som ett parlamentariskt uppdrag för hela det politiska fältet.
Nu vill en del göra språkpolitik av Pisa-resultaten och jublar högt över att de svenskspråkiga eleverna i Finland har förbättrat sina kunskaper i naturvetenskapliga ämnen och kört förbi de finskspråkiga. Det ses som ett kvitto på att de svenska skolorna håller lika hög nivå som de finska. Men skolan är ingen tävling mellan språkgrupper utan grunden för vår gemensamma framgång.
Skolans främsta uppgift är inte att odla fram elever som gör väl ifrån sig i Pisa-mätningar. Den grundläggande utbildningen ska stöda elevernas utveckling som människor och samhällsmedlemmar, och lära ut nödvändiga kunskaper och färdigheter både på individuell och kollektiv nivå. En väsentlig fråga blir följaktligen hur vi föreställer oss de kommande decennierna: vilka kompetenser behövs, hur ser jobben ut, vad ska vi producera, vad krävs för vår beredskap? Värdesätter vi akademisk utbildning på bekostnad av praktiska yrken? Hur utnyttjar vi digitaliseringen och globaliseringen?
Tidigare innebar inlärning att skoleleven skulle memorera information.
Nu lever vi i en datoriserad värld och är inne i en AI-ålder. Det påverkar inte bara skolan, utan genomsyrar vartenda barns vardag.
I dag ger mobiltelefonen svar på allt det som vi tidigare förutsattes lära oss utantill, och AI kan formulera logiska helheter. Hur syns det i undervisningen?
En bra skola kan inte jobba mot AI-utvecklingen utan behöver hitta sätt att implementera dess möjligheter i läroplanen. Fortsättningsvis behöver vi lära oss problemlösning, åsiktsformulering och förståelse för andra.
Men vi ska komma ihåg att skolan och samhället inte kan och ska ta ansvar för allt.
Grunden till framgångsrik inlärning läggs hemma, och föräldrarnas uppgift är att också lära barnen någonting som Pisa-resultaten inte mäter och som AI inte klarar av att skapa: kärlek, mänsklig närvaro och trygghet.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.