Pargasbon som sprang 160 kilometer genom fjällen – ”I ett skede ville jag lägga mig för att sova”
Pargasbon Leif Jahn brukar löpa i skogarna i Sattmark där ÅU träffar honom. Terrängen är varierande med backar, steniga skogsstigar och sandvägar. Enligt Jahn är den avancerade terrängen det bästa med ultralöpning.
– I gatulopp var det fokus på att vara snabb, vilket stressade mig. Jag var nog nöjd med mina resultat då jag deltog i loppen, men längre sträckor i varierande miljö är min grej.
Sitt första ultramaratonlopp på 55 kilometer sprang han i maj förra året. För lite över en vecka sedan sprang han ett lopp på 100 engelska mil, det vill säga 160 kilometer.
Leif ”Lelle” Jahn
Bor i: Tara, Pargas
Familj: Fru, två döttrar (6 och 9 år) och en perserkatt
Jobbar som: Bagare på kårkaféet Arken i Åbo
Andra intressen: Segling
Bok om ultralöpning inspirerade
2020 tränade han inför ett maratonlopp men på grund av pandemin ställdes det in. Jahn blev samtidigt permitterad.
– Jag var hemma så jag började springa i skogen hela tiden.
Alma RuonamoTidigare deltog Jahn i gatulopp på till exempel 10 kilometer.
Efter Paavo Nurmi Marathon, som han deltog i, publicerade tävlingsarrangörerna en bild på honom. Som bildtext hade de skrivit ett citat som lydde: ”Run when you can, walk if you have to, crawl if you must; just never give up.”
Jahn blev inspirerad av citatet som var från boken ”Ultra Marathon Man” som är skriven av ultralöparen Dean Karnazes .
– Jag beställde boken och blev besatt. Hur kan en människa springa så långt? tänkte jag. Samtidigt visste jag genast att det är något jag vill göra. Jag var ändå lite tveksam eftersom jag har diabetes.
Jahn bestämde sig för att prova springa ett 55 kilometers lopp för ett och ett halvt år sedan.
– Går det inte, så gör det inte det, tänkte jag. Men jag provade och det gick. Då visste jag att det var min grej.
Diagnoser i vuxen ålder
– Eftersom jag har diabetes har många funderat över hur det går ihop med ultralöpning, säger Jahn.
Då han var 24 år gammal insjuknade han i typ 1-diabetes. Hans syster och bror har haft det nästan hela livet och Jahn säger att han därmed var bekant med rutinerna.
Som 30-åring blev han diagnosticerad med tarmsjukdomen colitis ulceorosa och var tvungen att äta mycket kortison.
– Jag mådde dåligt både psykiskt och fysiskt och kände att jag måste göra något. Jag började gå på promenader och en sak ledde till en annan.
Springer i över ett dygn
Ultraloppet på 160 kilometer, som Jahn nyligen sprang, gick över fjällen i Lappland från Enontekis till Äkäslompolo.
Det tog 33 timmar och han säger att han strävar efter att förbättra sitt resultat nästa gång.
Eftersom man springer i över ett dygn är loppet väldigt tungt psykiskt. De var 190 löpare som startade, av dem var 69 tvungna att avbryta.
– De sa att de inte tål det mentalt. Då jag själv mitt i natten hade kommit halvvägs kändes det nästan omöjligt, men man måste bara tvinga sig själv. I ett skede ville jag lägga mig för att sova.
Jahn säger att tiden ändå går förvånansvärt snabbt efter de första timmarna.
”En ättävling”
Att springa långa sträckor gör även ont fysiskt. Jahn säger att fötterna är det största problemet. Under loppet bytte han springskor ett par gånger.
Alma RuonamoDet fanns nio stationer på vägen. Man kan stanna vid dem för att byta kläder, äta eller tejpa sina fötter.
– Det är samtidigt en slags ättävling, säger Jahn.
Han skrev ner allt han åt under loppet. På listan finns till exempel olika sorter av godis, åtta bananer, saltgurka, chips, läsk, linssoppa och pizza. Han drack ungefär 10–15 liter vatten och sportdryck.
Under loppet ska man ha med sig en väska med första hjälpen-utrustning, kläder, något att äta och vatten.
– Jag åt totalt 30 påsar energigel. På så sätt kunde jag samtidigt kontrollera mitt blodsocker.
Gelen består av kolhydrater och gör att man kan snabbt fylla på sin energinivå medan man tränar. Jahn har en sensor på armen som mäter blodsockernivån medan han löper.
– Som diabetiker är det bra att ha rutiner för att hålla blodsockret i balans. Löpandet är en del av min rutin. Går det flera dagar utan att jag tränar märker jag att min blodsockernivå börjar gå ur balans.
Många löpare har upplevt något tungt
Jahn brukar springa åtminstone 100 kilometer varje vecka. Inför ultraloppet sprang han 50 kilometer två dagar i rad.
– Det ska kännas lätt att springa 50 kilometer. Annars orkar man nog inte med ultraloppet.
Den mentala biten förbereder han sig inför genom att läsa böcker som andra löpare har skrivit. Jahn säger att han känner en slags gemenskap med andra löpare. Han berättar att han som 19-åring förlorade sin pappa som begick självmord.
– Jag har märkt att förvånansvärt många löpare har skrivit om liknande upplevelser. De har gått igenom en viss smärta man kan relatera till. På ett sätt kanske man då kan ”pusha sig själv” och tillägna löpandet till en person.
Löper året runt
Jahns vanliga träningssträckor är runt 30 kilometer och han tränar alla årstider. På vintern är det tungt att springa upp för snötäckta backar.
– Ibland har jag nog lust att bli hemma och se på en film med mina barn. Jag ångrar ändå aldrig träningen efteråt.
Efter ett ultralopp kan det vara bra att vila i ungefär en vecka. Jahn säger att han återhämtade sig förvånansvärt snabbt efter loppet i Lappland. Han säger att fyra lopp per säsong känns som en lämplig mängd.
I maj sprang han ett ultralopp på 83 kilometer vilket fungerade som en träning inför loppet på 150 kilometer. I november åker han till Sverige för att delta i ett lika långt lopp. Före det ska han delta i ett kortare ultralopp på 75 kilometer i september.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.