PJÄSEN: Hänsynslösheten mot arterna, fixeringen vid varor – ”Into the Wild” tar människan robust i örat
Föreställningen ”Into the Wild” är producerad av Kallio Collective och Teatteri Metamorfoosi, den senare ett teaterkompani som har konstnärliga kontakter utanför landets gränser, mest till Italien.
Det grundades för tjugo år sedan, och har arbetat med influenser från commedia dell’arte, med dock- och maskkoncept och clownteater.
Föreställningen har visats på Viirus i Helsingfors och samarbete med Aura of Puppets har fört den till Åbo. Den ges några gånger på Tehdasteatteri, de sista 4–5.11. På scenen ses Henni Kervinen och Riina Tikkanen, som också står bakom koncept och manus.
Scenbilden som möter en är en grön glänta med ett ensamt grönt tält. Det ser behagligt och idylliskt ut. Så drar musiken igång, den känner man ju igen, den är ödesmättad.
Inledningen till ”Finlandia” dundrar på och det böjar röra sig i tältet, ut kommer en massa grejer, allt som marknaden vill att vi ska ha när vi drar ut i naturen.
Elegant rotvälska
Det är inte lite: toapapper, hopfällbara campingstolar, sovsäckar, en gummibåt, matlagningsutensilier, en radio ur vilken musiken förefaller komma. Och mycket mer. Sist scenpersonerna, groteskt avindividualiserade. Skrattande vänder de sig mot publiken.
I förhandsuppgifterna står att scenspråken är finska och engelska. Inte osant, men huvudsakligen går det på en elegant rotvälska.
Allt som sägs ska vara en utmaning, när det gäller ordförståelse, men också annars. Skådespelarna minns var de är, smakar också på ortens svenska namn: Ååååbo!
Man är ju värd utrustning, eller?
”Into the Wild” är ingen naturbeskrivning, inget systematiskt avbockande av budskapets poänger, fast mycket tangeras: exploateringen av resurserna, hänsynslösheten mot arterna, fixeringen vid varor.
Pjäsen är utformad som en bearbetning av publiken, fortgår i ungefär en timme.
Hur gick det till när vi började se naturen som leverantör av upplevelser och underlag för konsumtion? Upplevelser som är beroendeframkallande, det som lockar på andra sidan bergen måste ju vara bättre! Och utrustningen som behövs, hur läcker är den inte?
Man är ju värd den, eller?
Såna tankar väcks. Och skådespelarna sparar inte på utlevelsen, de uppträder förföriskt och rått, manipulerar oss att vara med i fåniga yogaövningar. Effekten av taktiken är överraskande.
Man är skamsen för att man fattar poängen, smickrad över uppmärksamheten i stunden, road för att man förträngt sitt ansvar. Alla argumenten i vårt attitydkadaver rivs ut och beskådas. ”Bara den här gången”, ”bara lite”, ”förresten gör ju alla andra!”.
Föreställningen känns väl lämpad för fringesammanhang, värd att exporteras till festivaler när och fjärran. En mer stationär – kanske äldre – publik, som är van vid helaftonsteater skulle förmodligen gärna se den också i kombo med en annan enaktare som spelar på samma strängar.
Men tidens nya teaterbesökare attraheras mer av just det här upplägget, en kortpjäs som ibland utmynnar i en clubkväll på teatern, som man kunde ta del av till exempel i lördags på Tehdasteatteri.
Ett tillfälle till omedelbar kommunikation i rummet som stora teaterhus sällan ger.
Into the Wild
Koncept, manus, skådespeleri: Henni Kervinen och Riina Tikkanen
Gästregi: Thom Monckton och Soile Mäkelä
Visuell planering: Johanna Latvala
Ljusdesign: Essi Santala
Ljuddesign: Petteri Salomaa
Produktion: Skådespelarna, Kallio Collective, Teatteri Metamorfoosi
Föreställningar på Tehdasteatteri 27.10–5.11.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.