Posten är ett problem – staten är en dålig ägare
Samhället förändras och alla måste anpassa sig till en ny digital verklighet. Postens verksamhet måste också förändras, men staten måste välja om Posten ska vara ett bolag bland andra eller en producent av samhällsservice.
Förlags Ab Sydvästkusten som ger ut Åbo Underrättelser är kund hos Posten. Samtliga tidningsutgivare är i alla fall i viss mån kunder hos Posten. De prenumeranter som får tidningen med dagsposten får ÅU via Postens utdelning. Får man tidningen med den tidiga morgonutdelningen är det Lounais-Suomen Tietojakelu som sköter utdelningen.
Häromdagen skickade Posten ett kundbrev till förlaget. Kundbrevet var skrivet på engelska. Engelska är ett språk som många förstår, men ska statsägda Posten kommunicera med sina företagskunder i Finland på engelska? Svaret är nej.
Att Posten skickar ut kundbrev på engelska är bara ett av problemen Posten har, listan på Postens problem är lång. Det är dags för ägaren att välja i vilken riktning Posten ska utvecklas.
Postens tjänster kostar och Posten ser varje år till att priserna korrigeras. Priserna för Postens privat- och företagskunder justeras för att volymen minskar och kostnaderna ökar. När det gäller Postens företagskunder kan prishöjningarna handla om till och med 20 procent per år.
Postens företagskunder är de facto inte kunder hos Posten, konstellationen är omvänd. Posten dikterar ensidigt vad tjänsterna kostar och när de så kallade kunderna kan dela ut tidningar. I Postens värld är vinst viktigare än service. Man kan fråga sig om ordet service är borttaget från Postens strategi.
Posten kan inte lösa Postens alla problem, ägaren staten måste klart definiera Postens uppgifter. Vid behov måste man spjälka bolagets verksamhet i olika juridiska personer. Redan nu består koncernen av flera bolag, men ägaren verkar trots det inte ha grepp om vad Posten sysslar med.
Staten måste klart definiera om Posten ska syssla med samhällsservice eller vara ett bolag som betalar maximal avkastning till ägaren staten. Staten äger direkt 50,1 procent av Posten och statens utvecklingsbolag Vake Ab äger 49,5 procent. Posti Group Abp har således endast en ägare, staten.
Staten har visat sig vara en trög och osmidig ägare. Politik och bolagsjuridik passar dåligt ihop. Det är dessutom enkelt för politiker att upprepa devisen att ägaren inte kan lägga sig i bolagets operativa verksamhet. Det här stämmer, men ägaren har alla möjligheter att besluta om vad bolaget ska syssla med.
Postens huvuddevis verkar vara att kunden finns till för Posten. Strategin går ut på att en inskränkt servicenivå är acceptabel, så länge det ökar Postens vinst och staten kan lyfta ut vinsten. När gick det så här fel? Eller gick det fel, har ägarens målsättning hela tiden varit att göra Posten till en penningmaskin?
Marknaden ändrar och nya serviceformer skapas. Man kan få ett paket från Mellaneuropa på några dagar och till ett mycket konkurrenskraftigt pris. Ska man skicka ett paket, ett brev eller en tidning inom Finland verkar det vara en avancerad och kostsam operation.
Posten har behov av att effektivera sin verksamhet. Volymen för brev och tidningar minskar. Det här sker samtidigt som antalet paket som Posten hanterar ökar. Skillnaden är att marknaden för paketdistributionen har många aktörer, som gör att vinstmarginalerna är små. Det här kombinerat med statens krav på vinstutdelning från Posten gör läget ohållbart.
Postutdelningen i Finland står inför stora förändringar. Verksamheten styrs av lagstiftning. Därför kan inte större ändringar göras utan riktlinjer och förslag som kommer från statsrådet. För tillfället utreder en statssekreterararbetsgrupp hur man ska trygga postgången i framtiden.
Arbetsgruppens viktigaste uppgift är att i enlighet med regeringsprogrammet göra en övergripande utredning om olika alternativ för att trygga utdelningen av post och tidningar i hela landet. Arbetsgruppen ska dessutom utreda på vilket sätt man kan trygga postutdelningen såväl i glesbygden som i skärgården i enlighet med lagen om främjande av skärgårdens utveckling.
Vi behöver inte återinföra orangea postbussar och vi behöver inte självständiga postkontor, men vi behöver en regering som klarar av att sköta ägarskapet i sina bolag.
En utmärkt ledare. Posten är inte vad den varit. Förr kunde man skicka ett brev, till rimligt pris, och vara säker på att det kom fram i tid.
Nu har brevportot blivit så högt och dessutom osäkert att brevet kommer fram, vilket gör att man undviker sckicka brevpost. Därtill har postens servicenivå sjunkit. Förr fick vi posten redan 11 -1/2 12 tiden också dagstidningarna, numera får vi vara glada om vi får posten för kl. 14.
Sen är det som Simola skriver att posten höjer taxorna för tidningar och tidskrifter, som borde vara stommen i postutdelningen.