Rätten att be om ursäkt
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Riksdagsledamoten Vilhelm Junnila (sannf.) ondgjorde sig i sin kolumn i ÅU (28. 11 2019) över att riksdagsmannen, f.d. skådespelaren Pirkka-Pekka Petelius hade offentligt bett om ursäkt för sin kränkande behandling av samerna i sketchprogram som framfördes i TV under 1980-talet. Junnila nämner dessutom att polisundersökningar gällande ett antal andra gamla TV-serier har inletts. Han säger sig befara ett hot mot yttrandefriheten och rättsstaten.
Under en period så lång som tre årtionden ändras de samhälleliga värderingarna givetvis. De nämnda TV-sketcherna är fortfarande tillgängliga genom flera nättjänster. De flesta av oss som med nutida ögon tittar på dem förstår att bilden som de förmedlar av primitiva och ständigt berusade samer är djupt förnedrande. Vi är numera bättre på att ställa oss i svaga minoritetsgruppers position och vet, att mångas liv fortfarande avsevärt försvåras av de negativa stereotyperna. Vi vill inte sprida och ytterligare förstärka dessa; många anser liksom jag, att denna utveckling har varit positiv.
Våra förändrade värderingar och ökade kunskap påverkar också hur vi numera förhåller oss till andra TV-serier eller filmer med öppet eller indirekt rasistiskt innehåll – till exempel till den av Junnila nämnda scenen med afroamerikanskt brytande kråkor i en Disneyfilm. En begäran om polisutredning har varje medborgare rätten att framställa, men den leder inte automatiskt till åtal. Med tanke på nuvarande praxis, som inte har lett till åtal i långt tydligare fall, är det inte sannolikt nu heller. Här, såsom i Petelius’ fall, förblir slutsatserna etiska snarare än juridiska. Dem har vi alla rätten att dra.
Till yttrandefriheten hör också, att en f.d. skådespelare har rätt att säga hur han numera ser på sina tidigare alster. Till den hör förstås också Junnilas rätt att uttrycka sitt missnöje, min rätt att motsäga honom (och hans rätt att eventuellt tycka, att jag är ute och cyklar). I en rättsstat har den enskilda medborgaren rätten att begära om polisutredning vid misstänkt brott, och polisen har skyldigheten att utreda den. Junnilas uppfattning av yttrandefrihet och rättsstat tycks vara, att vi i Finland inte har behov av dessa fri- och rättigheter.
Mikko Lagerspetz
Professor i sociologi, Åbo Akademi
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.