Pia Heikkilä 22.03.2022 06:59

Enligt ÅA-rektor Mikael Lindfelt var det förvåning snarare än irritation som ledde till att han personligen kontaktade professorerna till en ÅU-insändare.

Någon avsikt att näpsa skribenterna hade han inte.

Lindfelt svarar på ÅU:s frågor per e-post.

Cecilia Sahlgren säger att du önskat att professorerna som skrev insändaren ”Stoppa slakten av ÅA:s byggnader” hade vänt sig till akademins ledning istället för att skriva offentligt i tidningen. Varför vill du inte ha offentlig debatt om byggnader som påverkar hela Åbos stadsbild?

– Jag har inte uttryckt någon ”i stället för”-tanke. Snarare gav jag uttryck för en förvåning över att dessa personer inte känt förtroende att be om samtal med ledningen, om de inte känner att den interna dialog vi för inom ÅA är tillräcklig. En offentlig debatt pågår också samtidigt, och den har vi själva önskat. Vi har gett media materialet om fastighetsplanen och det förslag vi lagt fram lika öppet som för organisationen, samtidigt. Här finns ingen motsättning. Om personer inom ÅA önskar samtala med rektor, så försöker jag bereda tid i min kalender för det.

Att professorer blir personligen kontaktade av rektor efter att ha framfört kritiska åsikter i offentligheten kan ge bilden av att de skulle näpsas. Varför kontaktade du insändarskribenterna?

– Det visade sig att skribenterna gärna träffar mig så jag bjöd hela gänget till Humanisticum på lunch för att samtala om Åbo Akademis fastighetsplan. Sagt och gjort, följande dag hade vi lunch och en ganska långt samtal. Många av personerna som skrev under insändaren har gjort långa livsgärningar inom och för Åbo Akademi, så det var helt bra att kunna föra ett samtal med dessa personer. De hade i insändaren uttryckt en tanke om att man genom noggrann planering kan hantera de utmaningar vi står inför, så det blev ett bra tillfälle att diskutera den oro de har och de lösningar de tänkt sig vara lämpliga.

Cecilia Sahlgren påpekar att det akademiska forskarsamfundet är vant vid att förhålla sig kritiskt och också ta emot kritik. Men kan inte akademins högsta ledning tåla en öppen, kritisk debatt?

– Givetvis tål vi en öppen och kritisk diskussion. Den förs ju hela tiden och vi har deltagit i många samtal både internt och i media. Alla argument ska tåla kritisk granskning, våra argument liksom andras argument. Det förslag som vi presenterat i fastighetsplanen genomgår som bäst en öppen och kritisk debatt. Alla remissutlåtanden är öppna för alla inom ÅA att bekanta sig med. Styrelsen kommer att behandla allt material som hittills insamlats genom en öppen intern process och helt säkert är också styrelsemedlemmarna medvetna om synpunkter som uttryckts i den mediala offentligheten.

I höstas gick ÅA igenom en uppslitande och konfliktfylld period som i högsta grad sades handla om kommunikation och öppenhet. Att ledningen nu vänder sig emot insändare och offentlig debatt ger inte något intryck av vilja till öppenhet. Finns den viljan hos dig och akademins övriga högsta ledning?

– Vi har inte vänt oss mot en insändare, utan den initiala kontakten ledde till ett samtal vi förde med skribenterna över lunch. Vi kunde ha svarat med en insändare, men jag tror att ett öppet samtal med skribenterna gav bättre möjligheter att föra en kritisk diskussion. Vi har inte heller vänt oss mot någon offentlig debatt utan deltagit i den debatten flera gånger. Öppen dialog är inte alltid samma som offentlig debatt. Internt har vi jobbat mycket med att hålla dialogen öppen och vi redogör öppet för hur kritiken ser ut och var den i nästa skede behandlas osv. På styrelsemötet inkommande torsdag kommer säkert en diskussion att föras om hur vi går vidare.

Har den skarpa kritik som fastighetsplanen mött både internt och externt förvånat dej?

– Nej, inte alls. Detta är ett förslag till fastighetsplan, inte en godkänd sådan. Förslaget har fått hård kritik, men också en del förståelse. Kritiken dominerar i den mediala diskussionen. Denna debatt är en del av en större debatt som berör hur ÅA bäst är rustad för framtidens utmaningar. Pandemins erfarenheter av jobbkultur och nya arbetssätt spelar in, liksom osäkerheter av hur vi förmår hantera ”det nya normala”.

Pia Heikkilä
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln