Stefan Holmström 21.07.2020 05:004

Vad gillar en kafé- och inkvarteringsföretagare mer?
Är det en busslast med turister, kanske femtio stycken? De stannar för kaffe och bulle, eller en smörgås – möjligtvis för en lunch – och så åker de vidare. En arbetsintensivt men ganska kort besök. Många euro per timme. Effektivt, på sitt sätt.
Eller är det bättre med några cyklande par? De behöver övernattning och frukost. Kanske de också vill äta något på kvällen? Mindre arbete men splittrat på en längre tid. Säkert också många euro, men på ett annat sätt. Cykelturister lämnar mycket pengar efter sig, räknat per dygn, förutsatt att de hittar en plats att övernatta, förstås.
Somliga företagare försöker erbjuda alla kundgrupper service, andra specialiserar sig.
Det som är säkert att det är få företagare som har glädje av ringvägsturister som ser den korta eller långa ringvägen som en körprestation. Med lite planering är bilen eller motorcykeln i rörelse nästan hela tiden. Och så kan man instagramma lite medan man väntar nere vid kajen till färjan eller förbindelsebåten. Maten, den hittas i någon stormarknad när man nästan redan är hemma.
De har såklart samma rätt som alla andra att uppleva ett ringvägsäventyr, ett snabbt sådant.
Eller har de? Kanske vi – någon – borde lägga till några ord, ett villkor:
De har såklart samma rätt som alla andra att uppleva ett ringvägsäventyr, ett snabbt sådant – om de betalar lite mer.
Hur låter det? Det är som när man tar bilen till Åland, över de små öarna. Det är dyrare om man inte övernattar.
Ett sådant system byggs såklart inte upp i ett huj. Det finns också en rättviseaspekt. Hur ska vi beakta de som bor i skärgården, arbetar där, eller av andra orsaker verkligen måste få komma fram?
Så har vi frågan om kapacitet. Finns det ingen möjlighet att någonstans hitta en båt för extra turer mellan Houtskär och Iniö? Och i så fall också mellan Korpo och Houtskär samt mellan Iniö och Tövsala. För om en del av rutten sväljer fler fordon, märks det också som ett ökat behov på annat håll.
Men det är dyrt att ha förbindelsebåtar i beredskap. Någon ska betala också för dem. Det är ju inte heller nu direkt billigt att åka den längre ringvägen med bil.
Det hela är ju en alldeles förskräckligt besvärlig paradox. Hur mycket satsas det inte på marknadsföring? Och nu då folk kommer, så går det här.
En direkt överraskning var det väl inte. Redan onsdagen före midsommar var det ett verkligt kökaos, då väldigt många startade på midsommarresa ett dygn tidigare.
Tidtabellspusslets dominobrickor föll och många fick i bilkön börja fundera på alternativa övernattningsställen. ”Hade inte du någon småkusin som bodde någonstans här ute? Vad hette den där kollegan på jobbet som snackade något om en stuga de hade hyrt?” De var flera som fick hitta tillfällig övernattning, då de inte kom dit ändå ut de ville.
vad ska då NTM-centralen, Finferries och Pargas stad göra? De kan säkert göra något, men vi måste vara realister. Rutter där det inte riktigt finns något annat än flaskhalsar kommer aldrig att svälja så värst många turister. Det kostar lätt mer än det smakar.
Tänk om vi vänder upp och ned på allt, utgår från resenärerna? Kunderna. Hur mycket vet vi om dem? Vad visste de om hela ringvägsvärlden innan e åkte? Hur många visste ens att det ofta är mycket klokare att åka motsols, om man tänker klara av det hela på en dag? Om man utgår från kundperspektivet är det alltid mer sannolikt att utveckla sådana tjänster som biter på köer och kaos.
Så finns förstås den här tanken: kanske det här var ett coronakaos som inte upprepas, och därför inte kräver några stora satsningar. Det var jobbigt några veckor, men inte mer. Det kan finns en viss krass realism också i en sådan slutsats.

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln