"Säkerheten på bussar är bristfällig"
Vid Åbo busstation. Mikko Ahomäki tycker att säkerheten på bussar överlag är låg. ÅU-foto
Förra fredagen störtade en buss ner från en bro i Kuopio. Fyra passagerare omkom. Chauffören påstod att bromsarna hade slutat fungera.
Enligt Yle hade polisen efter en utredning meddelat att fallet inte var så.
Bussens hastighet var över 100 kilometer i timmen när olyckan skedde. Passagerare hade upprepade gånger bett chauffören sakta ner.
Mikko Ahomäki, som är ordförande för busschaufförernas fackavdelning i Åbo, anser att bussars säkerhetsbrister är många men bromsarna är inte en av dem.
– Bromsarna i bussar är byggda så att om de är sönder stannar bussen automatiskt. Det är inte möjligt att olyckan berodde på trasiga bromsar, säger han.
Många bolag utnyttjar en billigare arbetskraft utan att ta säkerhetsriskerna i beaktande
– Pensionerade busschaufförer får ofta Folkpensionsanstaltens grundlön, enligt Ahomäki.
Olycksbussen ägdes av bussbolaget Kemin Liikenne. Enligt Yle är chauffören 67 år gammal och var inte fastanställd av Kemin Liikenne när olyckan inträffade.
– Chaufförer som har gått i pension borde absolut inte få ha kvar sitt busskörkort, tycker Ahomäki som själv har kört buss i 30 år.
Det är inte bara åldern som är en säkerhetsfråga. ”Frilansbusschaufförer” fortbildas inte på samma sätt som fast anställda.
Det beror på att det inte är ekonomiskt lönsamt för bussföretagen att skicka icke-fastanställda på säkerhetsskolningar.
Säkerhetsbälten är inte ett krav inom stadstrafiken
Diskussionen om säkerhetsbälten på bussar som rör sig inom stadstrafik har länge varit på tapeten. Enligt lagen finns det inget krav på säkerhetsbälten på bussar som räknas till stadstrafik.
Detta är en säkerhetsrisk även på områden där hastigheten inte får överskrida 50 kilometer i timmen.
Pargas-Åbo-bussen räknas till stadstrafik och därmed finns det inga säkerhetsbälten på den fastän hastigheten under rutten går upp till 70 kilometer i timmen.
– Det är helt ofattbart att säkerhetskraven är så låga, anser Ahomäki.
Säkerhetsrisken sträcker sig också utanför stadstrafiken.
– Inom långdistanstrafiken ska det enligt lag finnas säkerhetsbälten. Ändå händer det väldigt ofta att chaufförer låter bussen fyllas med så många passagerare att flera av dem måste stå, berättar Ahomäki.
– Det är absurt. Vid tvärbromsning skulle dessa passagerare exempelvis kunna flyga rakt igenom vindrutan.
Ahomäki berättar att bussar förr måste besiktas två gånger per år. Numera krävs det bara en besiktning i året.
– Bussar i Finland är överlag i helt ok skick men det skulle ändå finnas skäl att inspektera dem lite oftare.
Enligt Ahomäki är den största säkerhetsrisken chaufförer med bristfällig yrkeskompetens
– Strax därefter kommer bristen på övervakning och att krav på säkerhetsbälten inte föreskrivs i lagen. Övervakningen är rent utsagt skrattretande.
Ahomäki minns inte ett enda tillfälle då han har blivit ombedd att visa sitt busskörkort.
Han är förtvivlad över att dessa problem har diskuterats livligt redan länge men ändå verkar ingen veta till vem man ska rikta säkerhetsfrågorna.
–Det verkar som att det alltid krävs en allvarlig olycka för att någon ska reagera, säger han.
I Mars i fjol skrev ÅU om säkerhetsbälten inom stadstrafik. Då sade TLO:s trafikchef Hannu Lehmus att det vore omöjligt att hålla tidtabellerna om det fanns säkerhetsbälten i Pargas-Åbo-trafiken.
Han motiverade sitt argument med att chauffören då inte skulle få starta fordonet innan alla passagerare har bältet fast.
För att få fortsätta köra buss i Finland måste du vart 5:år gå de obligatoriska fem kursdagar .Finns lag på det och de gäller alla oberoende av ålder om du än bara hoppar in och gör keikka eller dagligen kör buss.Betalar inte din ev.arbetsgivare betalar du det.själv.Annars har du inte rätt att köra buss med passagerare.Men det håller jag med att en 70 åring inte kanske orkar med långa köror på samma sätt som är yngre men korta t.ex skolbarn o kortare pass är alldeles ypperligt att dryga ut sin dåliga pension med.Alla vill kunna leva ett relativt bekvämt liv med lite extra pengaroch kunna njuta av att t.ex resa ibland efter ett långt liv i arbetslivet