Salo är Finlands nya ciderhuvudstad – här görs den ”nya nordiska cidern”
Ju längre österut man kör från Åbo, desto mera växer de gröna kullarna som omger landsvägen som grönluddiga vågor. Någonstans i trakterna av den nordligaste delen av Kimitoön passerar man gränsen in i Salo stad, den som efter kommunsammanslagningen 2008 utgörs av betydligt mera landsbygd än stad.
Bland de här grönskande kullarna håller ett av de nyaste tillskotten i Finlands dryckeskultur på att breda ut sig. Egentliga Finland är ett av de varmaste landskapen i landet, och det gör också regionen till en av de mest lämpliga för äppelodling. Och där det finns äpplen, kommer det förr eller senare också att finnas cider – och det är i högsta grad fallet i Salo, som i nuläget huserar över hälften av landets ciderproducenter.
I det här skedet är det viktigt att inflika att när Saloproducenterna pratar om cider, så då är det äkta cider de menar (fi: aitosiideri). För att något traditionellt ska klassas som cider får det inte innehålla något annat än äpplen och, i vissa fall, jäst. Resultatet blir ett hantverk – en jäst äppeldryck som är mycket olik de massproducerade bulkcidrarna som man hittar i butikshyllorna. De cidrar som alla finländare vuxit upp med är egentligen bara kolsyrat och utspätt bär- eller fruktvin.
Mapcreator/Robin SjöstrandTrots att cider endast görs på äpplen och inget annat finns det många olika metoder att använda sig av för att få fram de smaker man vill åt i ett vin. Trots att Saloproducenterna befinner sig nära varandra rent geografiskt, så har de alla fyra lyckats skapa en egen smakprofil för sin cider.
Ett stenkast från motorvägen i Halikko ligger det nybyggda projektet Design Hill, som inhyser mathantverkare från trakten. Sedan ett par år tillbaka finns också Brinkhall Sparkling här. Företaget som tagit sitt namn av herrgården Brinkhall på Hirvensalo i Åbo, flyttade hit från ön Rimito utanför Nådendal. I och med flytten slogs företaget ihop med cidertillverkaren Kuura, som tidigare höll till i Fiskars.
Även om Brinkhall tidigare tillverkade äppelvin, både mousserande och stilla, är det numera fullt fokus på cider.
Robin Sjöstrand– Vi vill ha mycket personlighet och smak i våra cidrar, så vi krossar äpplena och låter krosset ligga med under jäsningen. Det här kallas maceration, säger Brinkhalls cidermakare Tapani Levanto .
Han möter upp i bryggeriets besökscenter som ligger i källaren i Design Hill. Här finns, förutom en butik med företagets produkter, också ett rum för att hålla provsmakningar. Och bakom en glasvägg ser man allt som händer i bryggeridelen. Det är tydligt att centret är planerat med besökaren i åtanke. Placeringen nära motorvägen är kanske inte den sceniskt mest intressanta, men den medför åtminstone större besökarantal.
– Vi har flera olika produkter, allt från enklare cidervarianter som säljs i matbutiker till mer exklusiva som görs enligt det som kallas den traditionella metoden, eller Champagnemetoden, berättar Tapani.
Robin SjöstrandBrinkhalls kronjuvel är iscidern. Den görs genom att man låter ett stort fat med äppelmust stå ute under vintern tills det fryser. Sedan tappar man över den koncentrerade saften som smälter först – runt 15 liter av 100 liter must – i ett nytt kärl och låter den jäsa långsamt på låg temperatur. Resultatet är en sötsyrlig dryck som passar utmärkt till desserter.
– Personligen dricker jag gärna iscider med ostbrickan, tipsar Tapani.
Den finländska äkta cidern skiljer sig ändå från den engelska och franska på en viktig punkt. Här görs den av matäpplen, medan cider i Frankrike och England görs på cideräpplen. Äpplen som odlas för cider är strävare och syrligare än matäpplen, och det lämpar sig bra till cider – men mindre bra till mat. Tyvärr gäller det motsatta med matäpplen och finländsk cider har ofta svårt att uppnå tillräckligt med struktur för att uppnå samma mustighet – de blir oftast ganska lätta.
Men på Brinkhall har man som ett led i detta myntat ett nytt varumärke, som ska beskriva det speciella med den finländska cidern.
– På alla cidermässor har vi fått responsen att vi tycks göra det mesta enligt traditionella metoder men alltid med någon egen twist. Eftersom ingen visste hur de skulle klassificera oss så var vi tvungna att komma på något själva och nu kallar vi vår stil för New nordic cider.
Robin SjöstrandEn bit bort, på norra sidan av Angelniemi, ligger Paula Achréns trädgård. Efter att Microsoft lade ner verksamheten i Nokiafabriken 2015 sadlade hon om och tog över släktens äppelgård här. Här har det odlats äpplen sedan efter kriget och för Achrén är äpplena huvudsysslan – cidern har kommit med på köpet.
– Jag har som utgångspunkt att jag gör cidern av egna äpplen, och jag försöker göra den på samma äppelsorter varje år, säger hon.
Det innebär att sorten Jaspi står för största delen av cidern, medan övriga sorter får kompa. Hon använder sig till och med av en gnutta vildäpplen för att få lite tanniner med i drycken.
Paula gör cidern så som hon själv vill ha den, torr och syrlig.
– Men de ska vara äppliga och fräscha också. Jag gör dessutom en variant med lite mer sötma, och ytterligare en för Söderlångvik gård på Kimitoön. Den är nog mest söt av de cidrar jag tillverkar.
Sina fyra cidersorter säljer hon i ett hörn av produktionshallen, i ett litet bås som fått namnet ”Pieni siideripuoti”, lilla ciderboden.
Robin SjöstrandI Bjärnå ligger Hallonmäki gård, och att bröderna Sami och Jarno Vesterinen säljer cider beror kanske främst på att Samis hobby växte sig lite för stor.
– Det sista året jag gjorde cider på hobbynivå blev det 300 liter, och det är lite för mycket att konsumera själv, säger han och skrattar.
Så sagt och gjort, år 2018 inleddes försäljningen av gårdens cider, som tillverkas av inköpta äpplen. Hallonmäki producerar både äkta cider på enbart äpplen, men också drycker med bärsmak, som får smak av det som produceras på gården. Här finns bland annat föga förvånande en halloncider.
Robin SjöstrandOckså Sami lägger stor vikt vid teknikerna.
– Många av cidrarna görs med maceration och med vildjäst, det vill säga den jäst som naturligt finns på äppelskalet.
Han tycker att finländska äpplen lämpar sig bra till cider, trots att cidern blir lite lättare än traditionell mellaneuropeisk cider.
– Det blir helt enkelt en egen stil. Mindre kropp, men hög syra. Jag gillar den, säger han.
Robin SjöstrandNågra kilometer västerut, strax före gränsen till Kimitoön, ligger Lepola drinks, där det finländska har gift sig med det australiensiska – bokstavligen. På gården, som ligger i Överby i Bjärnå, bor Emmi och Aaron Brownie . Emmi har flyttat till gården hennes föräldrar har drivit sedan 90-talet, och Aaron står för det australiensiska i äktenskapet. Han står dessutom för cidern.
Precis som de andra tillverkarna har han hittat en egen stil.
– Jag vill ha min cider på den fruktigare och fräschare sidan, och därför jäser jag den lite snabbare än de övriga producenterna här i närheten, säger han, medan han och Emmi bjuder på gårdens rabarbercider som hör till en av de mer populära produkterna.
– Men det är också den jag ogillar mest av alla att tillverka. När man blandar rabarbern med äpplena så blir hela drycken ordentligt grumlig och det är näst intill omöjligt att filtrera drycken så klar som jag vill ha den, säger han och Emmi skrattar.
Robin SjöstrandEmmi är ordförande för föreningen Suomen aidon siiderin tuottajien liitto och hon berättar att cidertillverkarna i Finland än så länge är marginaliserade. Föreningen är endast två år gammal och den bildades med framförallt en sak i sikte – att cidertillverkarna ska få samma möjligheter som mikrobryggerierna.
– Små ölbryggerier får skattelättnader på deras produkter, helt enkelt för att det är dyrt att framställa hantverksdrycker småskaligt. Den förmånen erbjuds inte till små ciderproducenter, trots att vi är i precis samma sits, säger hon.
Utanför Lepolas ciderhus finns en mysig liten uteservering där gästerna kan njuta av dryckerna i lugn och ro, och det finns en hel del drycker att välja mellan.
– Jag tror att jag experimenterar för mycket, säger Aaron och ler snett. Snart får jag börja avgränsa utbudet.
I hyllan bredvid honom finns flera olika sorters smaksatt cider, här finns perry, en dryck som görs som cider, fast på päron. Här finns äkta mjöd, det vill säga jäst honungsdricka – både smaksatt och naturell. Här finns cyser, som görs genom att jäsa äppelmust och honung tillsammans. Det är lätt att se vad han menar.
Robin SjöstrandDet som är tydligt hos alla cidertillverkarna är hur mycket de brinner för sitt hantverk, hur mycket de vill utveckla både produkter och synlighet för något som kan bli en finländsk specialitet.
Den finländska cidertillverkningen är ännu i sin vagga, men om man ska döma av den utveckling som finländska ölbryggerier har haft de senaste tio åren, så går också den äkta cidern en ljus framtid till mötes.
Och i framkant, där ligger Salos ciderproducenter, redo att skörda.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.