Sexuella trakasserier kan inte dribblas bort
Två sportprofiler fick inom loppet av en knapp vecka sparken på grund av osakligt beteende mot kvinnor. I det ena fallet reagerade klubben snabbt, i det andra fallet fattades beslutet först efter avslöjanden i offentligheten och reaktioner från sponsorer.
Åboklubben FC Inter avskedade förra veckan sin huvudtränare Jarkko Wiss. Enligt flera vittnen ska den 51-årige chefstränaren ha betett sig osakligt mot en kvinnlig anställd under en fest på klubbens stadion. Det tog inte länge förrän styrelseordförande Nikolas Håkans meddelade att huvudtränaren inte längre kan representera klubbens värderingar och att beslutet fattats efter en grundlig utvärderingsprocess.
Fotbollsklubben VPS i Vasa erkände för sin del att sportchefen Janne Lindberg i våras fick en skriftlig varning för att han uppträtt osakligt mot kvinnliga anställda i klubben – efter att tidningen Ilkka-Pohjolainen fått reda på fallet.
När Helsingin Sanomat sedan avslöjade att Lindberg under flera år trakasserat kvinnor och samarbetspartnern Lokal Tapiola hotade att strypa penningflödet valde klubben att ge Lindberg sparken med omedelbar verkan. Signalen utåt blev ändå att det är pengarna som styr VPS, inte moralen eller säkerställandet av en trygg arbetsmiljö för alla.
Det är lätt att hitta på ursäkter då folk uppför sig illa i arbetslivet, från stress, berusning och problem i privatlivet till brister i social interaktion, emotionell tondövhet och skev självbild. Men sexuella trakasserier är en samhällsfråga som varje arbetsgivare bör ta på allvar.
Alla måste reagera på uppenbara och upprepade övertramp, men människor i maktposition och ledande ställning har ett ännu större ansvar: Ju högre upp i näringskedjan, desto högre krav på att uppföra sig sakligt och reagera på osakligheter.
De aktuella fallen ur sportvärlden kan jämföras med ett exempel ur den akademiska världen.
Universitetsläraren Saara Ilvessalo vid Åbo Akademi anmälde i fjol somras att hon utsatts för sexuella trakasserier av en kollega i högre position.
Ledningen vid Akademin ansåg att arbetsgivaren inte hade befogenheter att ingripa eftersom händelsen inte var ”arbetsrelaterad” utan skedde på fritiden.
Enligt Ilvessalo skällde universitetsledningen ut henne för att hon gick ut med trakasserierna i offentligheten och namngav den utpekade kollegan. Åtta månader senare bad rektor Mikael Lindfelt och direktör Heidi Backman offentligt om ursäkt för att de inte varit ”tillräckligt lyhörda och empatiska” i sitt bemötande av Ilvessalo. Några månader senare sade Ilvessalo upp sig. Några sanktioner för den anmälda kollegan blev det veterligen inte.
Månne FC Inter lärde sig något av Akademins sätt att försöka dribbla sig genom processen?
Det kräver kurage att gå in och förstöra stämningen i ett (arbets)lag. Men det finns en sak som är ännu jobbigare än att ta itu med obehagliga fall – och det är att blunda för dem eller nonchalera dem. Den taktiken leder aldrig fram till vackra mål.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.