SFP tappar väljare och framstår som ett reaktivt parti
Väljarstödet för SFP är rekordlågt och ligger nu på 3,5 procent, enligt Yles färska mätning.
Det verkar vara framför allt kvinnor i Nyland som är missnöjda med partiet.
SFP:s regeringsmedverkan med Sannfinländarna fortsätter dela partianhängarna, och arbetet mot rasism, SFP:s hjärtefråga, har inte utmynnat i några synliga åtgärder efter sommarens rasismrabalder och -avslöjanden.
Den senaste partibarometern höjer inte heller stämningen inom SFP. Hela 60 procent av finländarna tycker att regeringen Orpo har klarat sig ganska dåligt eller mycket dåligt. Mest kritiska är SFP:s väljare: bara 17 procent är nöjda med regeringen.
Trots tre SFP-ministrar i regeringen ter sig partiordförandes målsättning på ett fem procents väljarstöd allt mer avlägsen.
Anna-Maja Henriksson medger att det låga stödet kan bero på henne, men hennes förklaring är minst sagt märklig: Att hon varit mycket på resa på sistone och därför inte varit med i dagspolitikens hetluft. Att SFP inte har en egen presidentkandidat och att partiets ministrar inte haft någon synlig roll i beslutet att stänga östgränsen kan också ha spelat in, enligt Henriksson.
En rimligare förklaring än partiordförandes resor är de politiska beslut som SFP skriver under. SFP är fortsättningsvis med i en regering som skärpt invandringspolitiken, skurit ned i bostadsbidraget, villkorat utkomststödet strängare och infört skattelättnader med störst effekt för dem som tjänar mest.
SFP är med i en regering som säger sig satsa på utbildning och partiet innehar portföljen som undervisningsminister, men uppmanar studerande att ta mer lån då indexhöjningarna för studiestödet fryses, drar in vuxenstudiestödet, höjer kursavgifterna inom det öppna universitetet, slopar bibliotekens stöd för inköp av litteratur med liten upplaga och har till synes försökt påverka den fria akademiska forskningen.
SFP verkar också ha tappat sin förmåga att ta större plats än partiets egentliga storlek. När beslutet om östgränsens stängning skulle tas var SFP:s samtliga ministrar i Lappland och hann inte till Helsingfors på mötet. Logistiskt omöjligt, det förstår alla, men sinnebilden riskerar bli att SFP är steget efter, eller lämnas utanför, när övriga regeringspartier fattar viktiga beslut.
SFP:s trovärdighet höjs inte heller av att idrotts- och ungdomsminister Sandra Bergqvist kontaktade beslutsfattare och tjänstemän i sin hemstad efter att bygg- och miljönämnden i Pargas beslöt att den restaurangfastighet i Nagu som Bergqvist är delägare i måste begränsa antalet musikkvällar.
Bergqvist undrade om ärendet kan tas upp i stadens andra organ. Hennes medarbetare i riksdagen, Gunilla Granberg som är stadsstyrelsens ordförande i Pargas, försökte i sin tur lyfta ärendet på stadsstyrelsens ärendelista där det inte hör hemma.
Försök till påtryckning eller bara inkompetens? Oberoende ser det inte bra ut.
Både partiet och partiordförande Henriksson skulle behöva hitta en större proaktivitet och proffsighet för att locka tillbaka väljare.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.