SFP:arnas valbudgetar uppgick till några tusen euro – nykomling satsade mest av egna pengar
Valbudgetarna för de SFP:are som klarade sig bäst i välfärdsområdesvalet i Egentliga Finland varierade mellan 3 000 euro och 7 800 euro.
Det här framgår av uppgifter från valfinansieringstillsynen vid Statens revisionsverk. Det är ledamöter och ersättare som är förpliktade att redogöra för hur allt finansierats.
Den största budgeten bland SFP:arna var Resobon Robert Pauls, cirka 7 800 euro. Det berodde på att han också var den som satsade mest egna pengar på sin kampanj, 2 275 euro, och att sitt han också stöddes med drygt 5 000 euro av sitt eget företag Medi Docs.
Den personliga pott som de övriga satsade var blygsam och varierade mellan Niklas Guseffs 480 euro och Kjell Wennströms noll euro. Wennström hade också totalt den minsta budgeten, 3 000 euro.
Känd stiftelse stödde alla
Robert Paul fick därtill 500 euro av Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland. Den här stiftelsen är en organisation som allt som oftast stöder SFP:are i olika val och som får sina medel från allmännyttiga finlandssvenska samfund.
Det sätt som stiftelsen delade ut pengar i välfärdsområdesvalet varierade stort. Där som Paul fick 500 euro, fick Regina Koskinen, Åsa Gustafsson och Veera Granroth 6 000 euro var.
Carita Backas, Merja Fredriksson och Kjell Wennström fick 3 000 euro var av Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland.
Nicklas Guseff fick inget alls av stiftelsen, utan hans budget utgjordes nästan helt av pengar från moderpartiet SFP, drygt 7 000 euro.
Flera av SFP:arna fick också stöd direkt från partiet eller olika partiföreningar.
SFP:arnas valbudgetar
Robert Paul: 7 800,49 e
Niklas Guseff: 7 549,20 e
Regina Koskinen: 7 218,67 e
Åsa Gustafsson: 6 500,0 e
Veera Granroth: 6 035 e
Carita Backas: 5 443,88 e
Merja Fredriksson: 4 105,45 e
Kjell Wennström: 3 000 e
Yrttiaho hade största budgeten
Den största valbudgeten i Egentliga Finland rapporteras av Vänsterförbundets Johannes Yrttiaho, Åbopolitiker och riksdagsledamot. Den sammanlagda valbudgeten var cirka 15 970 euro – minde än hälften än den största valbudgeten på riksnivå i valet.
Yrttiaho stod själv för det mesta, han satsade 11 050 euro av egna pengar.
Privatpersoner stödde honom med sammanlagt 970 euro och företag med 500 euro (andelslaget Tradeka). Fackförbundet Finlands Industriförbund gav ett stöd på 450 euro.
Det största externa stödet, 3 000 euro, kom från stiftelsen Ossi Ahokkaan säätiö. Ossi Ahokas (1930–2006) var metallarbetare och fackligt aktiv i Åbo från 1960-talet till 1980-talet.
Om man p.g.a
sin tjänstevakans måste ställa upp som obunden är det knappast korrekt att efter sitt inval öppet flagga med en partivimpel? Rätta mig om jag har fel.
Åtminstone är det föga obundet att lyfta ett politiskt partis valstöd, åtminstone enligt min rättsuppfattning.
@Folke Lindström, obundenheten torde vara ett krav då Niklas Guseff å tjänstens vägnar jämställs med en militärperson, det finns strikta regler hur en militärperson får engagera sig politiskt. Guseff har dock en lång politisk erfarenhet och ingen som röstat på honom torde bli besviken, kännande Niklas har åtminstone ingen ORSAK att vara besviken.
Intressant att den obundna kandidaten på SFPs lista Niklas Guseff fick 7 tusen euro av sitt moderparti SFP. Det var en besynnerlig obundenhet. Med ett sådant agerande har nog Guseff gjort många väljare, som gav sin röst för en obunden kandidat , besvikna. Obundenheten var alltså inte ärlig.