Sjöpolisen övervakar trafiken i skärgården — vattenskotrarnas framfart oroar
Äldre konstapel Anssi Paananen och överkonstapel Petri Santavuori trivs med jobbet som sjöpoliser. Foto: Kim Lund
Sjöpoliserna Anssi Paananen och Petri Santavuori gör sig redo för dagens övervakningsrunda i skärgården.
I dag går rutten över Erstan söderut mot Nagu för att sedan fortsätta norrut mot Merimasku.
Äldre konstapel Paananen hissar flaggan med det finska lejonet, kollar oljan och startar jetmotorn.
Flaggan i topp. Foto: Kim Lund
Vi lämnar basen i Latokari på Hirvensalo och styr ut mot Bocksundet.
Sjöpoliserna är i gång ungefär från mitten av maj till mitten av september. Ansvarsområdet sträcker sig över Skärgårdshavet från Hitis i öster till Skiftet i väster och Nystad i norr.
För tillfället ser bemanningen bra ut. Sex poliser jobbar i skift och under följande treveckorsperiod är båten ute alla dagar utom en.
I allmänhet är den effektiva arbetstiden på sjön minst 10,5 timmar. Under den tiden hinner man granska tiotals båtar, kontrollera att utrustningen är i skick och att rorsman är nykter.
Till arbetsuppgifterna hör också att kontrollera fisketillstånd och under jaktsäsongen granskar man jakttillstånd och vapenlicenser.
Ett nytt fenomen för i år är det ökande antalet vattenskotrar som förorsakar farosituationer i synnerhet i de smala farlederna utanför Åbo, i Aura å, i Kustö sund och Sattmarkssundet, säger överkonstapel Santavuori.– Det har blivit ett riktigt rally och vi kontaktas dagligen av folk som oroar sig över vattenskotrarnas framfart. De utgör en verklig fara, men som tur är har det hänt inte några allvarliga olyckor.
Vattenskotrarna kommer upp i höga hastigheter och Polisen har med sin nuvarande båt ingen chans att ta upp jakten i fall föraren inte stannar eller drar ner på farten då hen ser polisbåten.
Därför finns det planer på att också skaffa en vattenskoter till sjöpoliserna, säger Santavuori.
Det finns ingen radar ombord, men med 15 års erfarenhet kan Santavuori ändå bedöma när en båt eller vattenskoter kör för fort.En optisk bedömning räcker för att kunna skriva ut en straffavgift. Om till exempel en båt eller skoter kommer körande i lätt plan i en farled där hastighesbegränsningen är 11 km i timmen är uppskattningen att den kör cirka 30 kilometer i timmen.
– Jag stoppar båten och diskuterar med föraren. Om det rör sig om en klar fortkörning får hen betala en trafikförseelseavgift på 120 euro, också om det i själva verket skulle röra sig om grovt äventyrande av trafiksäkerheten. Men då krävs det en starkare bevisning för att kunna skriva ut dagsböter.
För att försäkra sig om att ingen bötfälls för lättvindigt görs ett rejält avdrag av den uppskattade hastigheten.
Under Santavuoris 15 år som sjöpolis har under fem fall överklagats till tingsrätten. Alla gånger har bötesstraffet kvarstått.
Överkonstapel Petri Santavuori skriver förseelseavgifter på den bärbara datorn i polisbåten. Foto: Kim Lund
Efter ett kort lunchstopp på Kyrkbacken stoppar Santavuori och Paananen de första båtarna utanför gästhamnen.
Dan Hermansson är på väg till Kyrkbacken för att äta med sin familj. Santavuori kollar registerutdraget, brandsläckaren och övrig utrustning. Allt är i skick. Till slut görs ett blåstest som visar noll promille.
– Jag har båtat i tolv år och det är första gången jag har blivit stoppad. Det är bra att Polisen är ute och gör sina kontroller och håller ordning och reda, säger Hermansson.
Dan Hermansson stoppades för första gången på tolv år. Han klarade granskningen med glans och allt var i skick. Med i båten var också frun Heidi och dottern Elin. Foto: Kim Lund
Den nya sjötrafiklagen som trädde i kraft den 1 juni innehåller ett par nyheter som många båtförare inte verkar känna till. Bland annat måste alla farkoster under tolv meter ha någon slags ljudanordning ombord som till exempel en mistlur.
Det räcker också med en vanlig visselpipa. Santavuoris tips är att köpa en domarpipa eller använda sig av en äldre flytvästs visselpipa, fästa den i båtens nyckelring för att försäkra sig om den alltid är med.
Nytt är också att det måste finnas ett färskt sjökort ombord. En kartplotter eller ett elektroniskt sjökort i telefonen duger inte.
– Kör man en riktigt kort och bekant sträcka till stugan är det inte nödvändigt, men så fort det rör sig om lite längre avstånd är det obligatoriskt, även om det är en bekant rutt.
– Om vädret ändrar snabbt och det uppstår dimma eller kraftiga skyfall behöver också en erfaren skeppare navigeringshjälp, säger Santavuori.
Bröderna Magnus och Christer Nordman. Foto: Kim Lund
En Buster med två personer ombord närmar sig. Santavuori går ut på fördäck, visar upp stoppmärket och dirigerar Bustern långsides med polisbåten.
Ombord finns bröderna Nordman som är på väg från stugan på Urksor till Kyrkbacken.De har inte riktigt haft koll på den nya sjötrafiklagen.
– Jag visste inte att man måste ha med sig sjökort också på en så här kort sträcka. Och röstresurserna räcker tydligen inte till, så det där med visselpipan var också nytt för mig. Men det är bra att Polisen är ute och påminner om de nya reglerna, säger Christer.
Han påminner andra båtförare att om man köper en ny brandsläckare lönar det sig att kontrollera att den har en besiktningsstämpel, annars godkänns den inte även om den är splitterny.
Santavuori och Paananen trivs med jobbet som sjöpoliser, även om det har vissa nackdelar jämfört med att jobba på land.
Båten saknar kylskåp och toalett och det är inte alltid man hinner ta i land för att äta lunch, säger Santavuori.
– Det blir lätt långa dagar och man måste vara flexibel. Vi är också ganska ensamma om det blir en utryckning till en ö dit det är svårt att få förstärkning.
– Det bästa är att träffa båtfolk som oftast är på gott humör och som förhåller sig positivt arbete också då de får en straffavgift att betala.
Övervakningen fortsätter. Pekka Salvela kör sina tonårsbarn till bussen. Han har glömt att kontrollera att brandsläckaren var besiktigad efter att båten varit på vinterförvaring och får betala en trafikförseelseavgift på 70 euro.
– Det var min egen miss, så det är inget att säga om det.
– Jag har stoppats flera gånger och tycker det är bra att Polisen rör sig på sjön, det har säkert en preventiv inverkan.
Släckarkoll. Pekka Salvela hade glömt att kolla att brandsläckaren var obesiktigad. För det får han betala 70 euro i trafikförseelseavgift. Foto: Kim Lund
Uppdraget i Nagu är slut. Totalt stoppades elva båtar. Tre klarade granskningen prickfritt, två hade inte uppdaterat sin brandsläckare och en båt saknade registernummer.
Fem båtar fick en anmärkning för inaktuella sjökort eller avsaknad av visselpipa eller annan signalanordning.
I Kirkonsalmi i Merimasku granskas tretton båtar. En har allt i ordning, tolv klarar sig undan med en anmärkning.
– Det var ett riktigt bra resultat. Bäst av allt var att alla var nyktra. Endast en förare hade 0,08 promille alkohol i blodet, säger Santavuori.
Gränsen för roderfylleri är en promille.
Hittade sen också på Finlex sida vad som sägs om sjökortet. Det var inte med på listan på den obligatoriska utrustningen i fartyget, utom i paragrafen om vad som hör till befälhavarens allmänna ansvar.
”Befälhavaren på en farkost ska se till att farkosten är försedd med adekvata sjökort och nautiska publikationer, om den planerade färden förutsätter ruttplanering med anledning av färdens längd eller någon annan motsvarande orsak eller omständighet”
Så riktigt så som Petri Santavuori säger att det är obligatoriskt att ha ett färskt sjökort med om det är ett lite längre avstånd, fast det är en bekant rutt stämmer ju inte ifall det inte behövs ruttplanering. Och färskt behöver det ju inte vara, bara det är adekvat.
Men det här går ju också att tyda på olika sätt. Nog planerar du ju alltid rutten du ska köra, fastän du bara ska tio meter ut från bryggan för att lyfta nät…
Jo, litet svårt har man nog nuförtiden att hänga med i svängarna. Ett ”nytt” sjökort kan nog vara bra att ha, men vad anses nytt? Båtkorten utkommer med ca 5 års intervaller, och ett ”gammalt” rättat sjökort är bättre än ett ”nytt”. Det finns uppgifter om rättelser i Underrättelser för sjöfarare, och på Traficoms hemsidor. Beträffande visselpipan har ni absolut rätt. Den visselpipa som finns fastsatt på livvästen räcker bra. Men att vissla till sjöss är en nödsignal, och skall inte användas till annat. Lagboken borde man nog gärna ha med sig när man är ute och ror, så vi lever i nya tider, och det man använde sig av förr i tiden, sjövett, talar man inte så mycket om mera. Bara att åka ut och beundra trafiken.
Om man har en äldre flytväst som är laglig, varför ta bort visselpipan och fästa den i båtens nyckelring. Om det sker en olycka snabbt, båten börjar sjunka, vem kommer ihåg i panik, visselpipan finns i båtens nyckelring, logiska platsen för visselpipan är i flytvästen som alla ombord på båten använder, förstås, en extra visselpipa i båten är helt på sin plats. Du Stig Lindholm har helt rätt, holmar, grynnor har inte flyttat på sig, inte har jag som rört mig på sjön sedan av 1960- talet märkt det. Sjökort från tex. 1960-talet borde nog duga, sedan, vad göra med ett sjökort om man inte vet vart norr eller söder är. Om man kör i dimma eller mörker hjälper inte enbart ett nytt sjökort, man måste ha en kompass så att man vet väderstrecken. Slutsats, igen byråkrater som stiftat den här nya lagen som aldrig har rört sig på sjön när det är dimma och mörker.
Johan Sundqvist
Dragsfjärd
Det var en konstig tolkningsbar lag om sjökortet.
Måsta riktigt gå och läsa på Trafis och Finlex sidor om hur det riktigt ligger till.
Men enligt sjötrafiklagen på både Trafis och Finlex sidor om vad som är den obligatoriska utrustningen som skall medföras i fartyget så finns inget om något sjökort…
Så hur är det nu egentligen?
”””Nytt är också att det måste finnas ett färskt sjökort ombord. En kartplotter eller ett elektroniskt sjökort i telefonen duger inte.
Kör man en riktigt kort och bekant sträcka till stugan är det inte nödvändigt, men så fort det rör sig om lite längre avstånd är det obligatoriskt, även om det är en bekant rutt.
– Om vädret ändrar snabbt och det uppstår dimma eller kraftiga skyfall behöver också en erfaren skeppare navigeringshjälp, säger Santavuori.”””
Om sikten är obefintlig så blir det inte bättre att se på ett ”färskt sjökort”. Då är nog ända lösningen radar, plotter eller annat elektroniskt sjökort. Men om dessa slutar att fungera har man nog mycket nytta av ett sjökort, men så färskt behöver den inte vara. Holmar och skär har inte flyttat på sig så t.o.m ett 20 – 30 år gammalt sjökort borde bra räcka till.
Hej! Tack för kommentaren, euro ska det naturligtvis stå. Nu är det rättat. Ha en skön helg! H. Klara från ÅU
Trafikförseelseavgift på 70 år eller 70 euro?