Spänd stämning på akademin kring fastighetsplanen – ÅA-rektor kontaktade professorer efter kritisk insändare
Känslorna är spända kring den fastighetsplan som Åbo Akademis styrelse ska behandla på torsdag.
Läget är så spänt att alla slags åsiktsyttringar väcker starka reaktioner – inte minst åsikter uttalade i offentligheten.
En insändare i ÅU riktad mot akademins planer fick akademins ledning att både reagera och agera: insändarskribenterna blev personligen kontaktade av rektor Mikael Lindfelt.
Arkiv/Emma StrömbergInsändaren, rubricerad ”Stoppa slakten av akademins byggnader” var underskriven av både forna och nuvarande professorer vid ÅA.
I insändaren uppgav sig skribenterna vara bestörta och oroliga över akademins planer på att avstå från kulturhistoriskt värdefulla byggnader vid Biskopsgatan och i närheten av Domkyrkan.
En av undertecknarna är Cecilia Sahlgren , professor i cellbiologi.
– Vi blev kontaktade av rektor efter insändaren. Då föreslog jag att vi träffas för en lunch och så blev det. Diskussionen där var sedan mycket saklig och givande. Någon uppläxning var det inte frågan om, säger Sahlgren.
Däremot är det uppenbart att debatten väcker känslor.
Enligt Cecilia Sahlgren framförde rektor en önskan om att professorerna skulle ha vänt sig direkt till ledningen i stället för att skriva offentligt i tidningen.
– Jag håller inte med. Vi är ett universitet som består av forskare som är vana vid att förhålla sig kritiskt och bemöta kritik. Här ska man få tänka fritt och högt, säger Sahlgren.
Cecilia Sahlgren verkar själv i Biocity men ser klart att kärncampus i de historiska kvarteren är en tillgång – och ett ansvar – för akademin.
Som forskningsledare är hon en av akademins absoluta toppnamn: Hennes forskningsprojekt har hämtat in miljoner euro till ÅA.
Mikko Lagerspetz , professor i sociologi, skrev också under insändaren och deltog i rektors lunchmöte.
– Det var en bra diskussion. Vi förde fram att i det långa loppet lönar det sig för akademin att beakta också immateriella värden då man planerar framtiden, säger Lagerspetz.
Förutom Sahlgren och Lagerspetz deltog också emeritus professorer, som skrivit under insändaren, i lunchen.
Inte en intern angelägenhet
Cecilia Sahlgren påminner om att användningen av de historiskt värdefulla byggnaderna kring Domkyrkan inte är en angelägenhet endast för akademin, utan för hela staden.
Fastighetsplanen delgavs medierna samtidigt som den delgavs personalen.
Arkiv/Pia HeikkiläHon vet dock att många vid akademin – professorer och andra – väljer att inte offentligt vädra sina åsikter om fastighetsplanen.
– Men jag tycker inte heller om tanken att vi som enskilda professorer ska springa till rektor med våra personliga åsikter. Saker som berör hela akademin skall diskuteras öppet. Åsikter måste få ventileras, säger Sahlgren.
Kritisk till processen
Cecilia Sahlgren ger inga höga poäng åt akademins ”öppna och inkluderande” process kring fastighetsplanen.
– Att man får endast en och en halv månad på sig att kommentera förslag som för vissa fakulteter innebär omfattande förändringar är inte att ”inkludera i processen”, säger Sahlgren.
Hon jämför med sina erfarenheter från universitet i Holland, där en liknande process tog över 10 år.
– Det är även oklart om dokumentet kring fastigheterna är ett förslag eller en plan. Det presenterades som en plan som skulle behandlas i styrelsen inom en utsatt tidsram. Ett förslag får motförslag som leder till revidering och nya förslag och detta revideringsarbete tar tid.
– Frågan om fastighetsanvändning är inte något som skall klubbas igenom i så snabb takt som möjligt med en skenbar välsignelse av samfundet, säger Sahlgren.
Den typens diskussioner som fördes under lunchmötet med rektor Lindfelt och direktör för universitetsservice Heidi Backman ser Sahlgren gärna flera av.
– Vi som arbetar på verkstadsgolvet måste tas med i planeringsarbetet på allvar. Administrationen kan inte sitta instängd och isolerat dra upp riktlinjer, säger Sahlgren.
En ÅA-alumn och numera ”boomer”, utdimitterad från SF på 1970-talet,
utan vare sig förutsättningar, intresse eller vilja att taga ställning, undrar
hur i all världen har det gått så här i en ansedd högskola som ÅA med
god renommé och högt (ut)bildade människor? Anseendet blir lidande…
Bra att många ryter till. Påminner ånyo om att de studerandes sits har försämrats år efter år. Kanslier och andra lokaler försvinner, nya delas av många föreningar. Tider och tillträde begränsas. Att utymmen delas med TY gör inte sitsen lättare, även om det ju har sina poitiva sidor också. ÅA borde vara stället där ungdomar kan tala ihop sig och utveckla kontakter, även under obskyra tidpunkter. Akademin är en centralt viktig smältdegel för vårt samhälle. Denna aspekt har de senaste åren lyst med sin frånvaro, alla samarbetslöften till trots. Covid är inte orsaken, denna utveckling är frikopplad från farsoten.