Mjölkbönderna på Heisala sökte hjälp då storsatsningen hotade knäcka dem – ”Vi fördubblade produktionen men kunde inte fördubbla oss själva”

Året är 2019 och paret Andreas Johansson och Sonja Ek-Johansson gör en verkligt stor satsning på Heisala i Pargas.
Paret fördubblar antalet mjölkkor och bygger en betydligt större ladugård på 1 700 kvadratmeter.
90 djur blev 180, av dem är 120 mjölkkor och resten ungdjur. Tanken var att modernisera ladugården och förenkla processerna.
Ungefär ett år senare kom väggen emot för dem båda, på olika sätt.
Sonja har varit lindrigt utmattad några gånger tidigare.
Nu sipprade utmattningen upp till ytan igen.
— Jag sökte mig till företagshälsovården och fick hjälp där. Men vi kände att vi behöver lite mera hjälp för att få allt att löpa. Utmattning är en mångfacetterad sjukdom, man är inte bara trött utan det är svårt att få grepp om allting. Det är svårt att få något gjort över huvud taget, säger hon.
Också Andreas var trött. Den stora nya satsningen var utmanande då det gäller rutiner, teknik och mängden arbete.
Vid sidan om byggandet av den nya ladugården skulle de också hålla sin vanliga verksamhet med 60 mjölkkor i gång.
— Fast vi inte byggde själva höll vi ju koll på det och följde med arbetet, säger Sonja.
— Vi tänkte att vi fortsätter med samma arbetskraft som tidigare på ladugården. Vi fördubblade produktionen men vi kunde inte fördubbla oss själva, säger Andreas.
Att rekrytera en ny person till en mjölkgård är heller inte det enklaste.
— Det kräver att det är rätt sorts person och det finns inte många av dem, säger Andreas.
Sökte sig till projekt som stöder bönder
Trots att de båda har en diger lantbruksbakgrund och kunskap om hur man driver en mjölkgård blev de nya rutinerna utmanande.
I första hand var det utmattningen som fick dem att söka sig till projektet Ta hand om bonden som drivs av LPA, lantbruksföretagarnas och stipendiaternas pensionsanstalt.
Läs också:
Över 3 000 lantbrukare har sökt hjälp via stödprojekt – ”Vi kommer till gården och ser dem som människor”
De tog kontakt med en av projektets arbetare på fältet.
— Vi förklarade läget för honom och sedan kom han på besök till gården. Redan det att man får prata med någon som förstår hjälper väldigt mycket. Han gav mig också kontaktuppgifter till en psykoterapeut i Åbo. Om jag kommer ihåg rätt var jag där 10 gånger, säger Sonja.
Via projektarbetarna kan man ansöka om en köptjänstförbindelse som kan användas för bland annat terapitjänster.
Stödet som man kan få via Ta hand om bonden är mångfacetterat.
Andreas och Sonja fick kontakt med ett rådgivningsföretag som hjälpte dem med allt från ekonomi till juverhälsa och mjölkrobotar.
De har bland annat lärt sig mer om hur de ska prioritera arbetet på mjölkgården.
I dag har de tillfällig arbetskraft med jämna mellanrum men ingen extra fastanställd.
— Det fungerar bättre nu men det är sådant där man kanske borde ha tänkt på från första början, att rekrytera någon.

”Vi borde också vara bättre på att diskutera svårare saker med andra jordbrukare”
Rådgivarbesöken handlar inte nödvändigtvis om att få rekommendationer eller uppmaningar om att göra si eller så.
Det kan hända att man bara gemensamt går igenom ett arbetsmoment eller pratar om hur man mår.
Andreas och Sonja har bekanta och vänner som de kan prata om yrket med, men ibland kan det vara viktigt att höra en utomstående persons åsikt.
— Vi borde också vara bättre på att diskutera svårare saker med andra jordbrukare. Men det är inte så lätt. Vi kan alla svära över gödselproblem men så hemskt många kan jag inte prata om riktigt svåra saker med. Och det finns ju folk som inte har en enda person att prata med, säger Andreas.
Därför tycker de att det är viktigt att staten understöder Ta hand om bonden.
Paret får även numera regelbundet besök av en rådgivare via en annan statlig stödtjänst. Det är en subventionerad tjänst som man själv betalar momsen för.
Sonja vill prata öppet om sin utmattning.
— Dels är det av egoistiska själ, jag mår bättre av det. Men det handlar också om att det är en sjukdom bland alla andra. Man skulle kunna börja behandla det som en sådan också, säger hon.
I Finland går det inte att vara sjukskriven för utmattningssyndrom och få ersättning för det, som det går i till exempel Sverige.
— Depression klassas ju som en sjukdom. Men i mitt fall var det depression ett symptom av utmattningen. Det borde pratas mer om det, då det är väldigt vanligt i vårt yrke. Speciellt då det finns ett bra sätt att få hjälp via det här projektet.
I dag går Sonja i terapi en gång i veckan och arbetar på halvtid. I teorin alltså.
— I verkligheten är det förstås något helt annat. Vi har avbytare här halva tiden – eller borde ha det då.
Vill inte byta bort det de har
På en vanlig arbetsplats kan man bli sjukskriven eller åtminstone stänga dörren klockan 16 och gå hem. På en gård är man alltid hemma, alltid på jobb och man får inte alltid avbytare.
Pappersarbete som att betala räkningar och få budgeten att hålla är också en stor del av jobbet. Ingen avbytare kan hjälpa till med det.
— Där har vi bra hjälp av vår rådgivare som går igenom budgeten med oss, säger Sonja.
Då jag ställer frågan om de funderat på att lägga ner och sluta med alltihop är svaret att de tänker på det ibland.
Ibland känner de att det skulle vara enklare att ha ett 8–16-jobb och inte alltid fundera på hur vädret blir, om isskorpan förstör skörden eller odlingsstrategier.
Men de är båda födda på gårdar och har valt att vara jordbrukare, säger de.
Även om det inte går någon nöd på parets två barn som oftast är nära sina föräldrar, Kalle som är 11 år och Matilda som är 9, så finns det tillfällen då Sonja och Andreas skulle vilja ha mer tid med dem.
Men de är säkra på att de inte vill byta bort det de har på riktigt.
Att jobba med djur är nämligen i en klass för sig.
Alla 180 kor på gården har namn och egna personligheter.
— Namnen är inte så svåra, kon Extra Bra födde exempelvis kalven Hurja Bra och Myki Bra… säger Andreas.
Barnen namnger också korna ibland. En ko heter därför Sanna Nielsen.
— Att få djuren att lita på oss är också sådant som får en att orka igen, säger Sonja.
Och korna är söta och dessutom smarta.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.