Robin Sjöstrand 25.03.2022 19:00

I morgon tågar nuvarande och före detta historiestuderande in i Kårens festsal arm i arm för att fira historieföreningen Kleios 55-årsjubileum. Men redan i onsdags firade man, och då var det den 56:e årsdagen som firades.

Att det blir två årsfester inom loppet av en vecka är speciellt, men det har naturligtvis att göra med coronapandemin. Jubileet skulle egentligen firas förra våren, men precis som för många andra studentföreningar vid Åbo Akademi så fick man skjuta fram firandet. Det är något som både Kleio och övriga föreningar tar igen just nu – med råge. Just nu ordnas en drös med uppskjutna årsfester.

– Först var det tänkt att vi skulle fira jubileet i februari och ha den mindre årsfesten nu i april, men så kom omikron och ställde till det. Då beslöt vi att hålla båda festerna under samma vecka i stället, säger Alexandra Nummenpää , som är årsfestmarskalk för Kleios jubileumsårsfest.

Robin Sjöstrand

Hon är sjunde årets studerande, och hade en aktiv roll inom studielivet redan innan pandemin, bland annat som ordförande för Österbottniska nationen och just Kleio. Alexandra säger att det faktum att de två festerna nu ordnas samma vecka ger en unik möjlighet.

– Vi använder den här första årsfesten som en möjlighet för de studerande som på grund av pandemin ännu inte upplevt någon årsfest att lära sig hur det går till.

”Först nu som jag lärt känna mina studiekompisar”

En som hade årsfestpremiär på onsdagen var Kleios nuvarande ordförande Benjamin Andersson . Han inledde historiestudierna under coronahösten 2020 och har sedan dess inte upplevt särskilt mycket studentliv.

– Den första hösten hann vi gulisar vara på campus i ungefär en månad innan det blev distansstudier, och då försvann förstås studielivet också, säger han.

Gulisarna från Benjamins årskurs försökte hålla ihop över nätet – men även om de studerande under coronatiden hela tiden utvecklade distanskoncepten för samvaro, så är det inte samma sak som mänsklig kontakt. När sen restriktionerna släppte i höstas, fick han chansen att ta igen det hela.

– Vi var med på allt i höstas. Det var också då som vi blev till en riktig grupp och först nu så känns det som att jag känner mina studiekompisar på riktigt.

För Alexandra kändes coronapausen svår – till skillnad från Benjamin visste hon vad hon gick miste om.

– Det var hemskt tungt när studielivet plötsligt försvann. Det är tungt att sitta ensam i en etta med självstudier. Vi ordnade en hel del samvaro online, men det är inte samma sak – speciellt för gulisarna som ännu inte hade hittat kompisgrupper att umgås hemma med, säger hon.

Robin Sjöstrand

Men nu har förhoppningsvis restriktionerna släppt för en bra tid framöver och det är dags att ta igen allt. Eller åtminstone uppleva något nytt.

– Jag känner inte att jag måste ta igen något, men det är roligt att vara med om det här, säger Benjamin.

Trots att studiefesterna ofta involverar alkohol är det inte den delen de saknade under pausen – den mänskliga samvaron är betydligt viktigare. Och faktum är att alkoholen inte längre har en lika central plats i studielivet som för tio-tjugo år sedan.

– Vi ordnar en hel del alkoholfria evenemang också, som till exempel i början av årsfestveckan med frågesporten ”På grund” som var vår version av ”På spåret”, säger Benjamin.

Och inte heller under den 56:e årsfesten står alkoholen i centrum. Som historiker ser de i stället chansen att hålla fast vid studenttraditionerna.

– Den här mindre årsfesten leds av två medlemmar ur Drontorden, det vill säga äldre studerande som har belönats för att de främjat gemenskapen i föreningen. Det är deras uppgift att berätta hur alla traditioner fungerar på en årsfest, säger Alexandra.

Varken hon eller Benjamin ser några problem i att hålla fast vid studentlivets traditioner.

– Nä, det är kiva med traditioner. Sen så tror jag inte att de som studerade för 40 år sedan nödvändigtvis skulle känna igen sig i våra traditioner. Det är fint att föra vidare, men man måste också förnya, säger hon.

Robin Sjöstrand

Och det vore ju inte studentikost om man inte blandade in en gnutta humor i det hela. Föreningen fick inte tag i Finlands flagga för fanintåget, så en liten pappersflagga de hittade i studierummet fick duga.

– Och vi har heller inte lov att använda studentmössorna annat än på lördag, så i kväll är det partyhattar som funkar som substitut, säger Alexandra och skrattar.

De yngre får stöd av äldre – som får sova på morgnarna

Historikerföreningen Kleio mår bra just nu. Medlemmarna är 70 och det är enligt Benjamin mest någonsin.

– Också gemenskapen har kommit tillbaka i och med att vi återvände till Arken.

För Benjamin, som nu är ordförande för en förening där han inte har koll på de grundläggande traditionerna, är det nyttigt att vara bland äldre studerande – både för studierna och när han behöver ha koll på hur saker går till.

– Det är mycket på gång just nu, med två årsfester och en årsfestvecka fullspäckad med program. Men vi får hjälp av de som var med innan pandemin, så det löser sig, säger han.

– Och för vår del är det tur att det finns de som fortfarande orkar stiga upp på morgnarna, fyller Alexandra i med ett leende.

Robin Sjöstrand
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln