Kim Lund 10.08.2018 06:00

Det blåser nya vindar inom skärgårdstrafiken i Åboland. NTM-centralens långvariga trafikinspektör Sirpa Vanhala har gått i pension (ÅU 9.6) och hennes jobb som sakkunnig inom skärgårdstrafiken sköts nu av Jari Nieminen.

Han verkar vara rätt man på rätt plats. Han har en styrmansexamen från sjömansskolan i Raumo och han har seglat som lättmatros och styrman på bland annat Gustaf Eriksons och Lang Ships fartyg.

Åbolands skärgård är bekant från tiden som överstyrman på m/s Riona

När han var överstyrman på Ronja Marins m/s Riona gick rutten från Dalsbruk och Koverhar över Skiftet och Ålands hav mot Sverige så den åboländska skärgården är också välbekant för honom.

Dessutom har han studerat förvaltning och regionutveckling vid universitet i Vasa, pro gradu-avhandlingen ska handla om skärgårdstrafik.
Sjömansbakgrunden och studierna ger honom goda förutsättningar att klara av jobbet.
– Jag tror att det är en bra kombination som kan ge nya infallsvinklar, säger Nieminen på nästan felfri svenska.

Han jobbade parallellt med Vanhala sedan november och satte sig in i hur skärgårdstrafiken fungerar.
Han fick bekanta sig med alla rutter i den åboländska skärgården utom Houtskärsutten som han nu har besökt på egen hand.

Förbindelsebåtsflottan är gammal och i stort behov av förnyelse. Men det är lättare sagt än gjort.

Kommunikationsministeriets och riksdagens budgetramar ger inte mycket spelrum och som upphandlare av skärgårdstrafiken måste NTM-centralen anpassa sig efter de pengar som finns.
– Det skulle absolut vara bra att förnya tonnaget, men det finns inte utrymme att öka kostnaderna. Det är ett dilemma som vi måste lösa.

Rederiernas möjligheter att investera i nya fartyg är också begränsade. Att låta bygga en ny båt om kontraktet med NTM-centralen endast är fem år är en risktagning som få vågar ta.

Att ingå längre kontrakt på till exempel tio år är heller ingen garanti för att fartygsflottan moderniseras.

Skärgårdens avfolkning sker i snabb takt och NTM-centralen betalar en viss summa till rederierna varje månad, oberoende om det finns efterfrågan eller inte.
– Kontrakten är ganska tajta och de borde bli mer flexibla. Har vi ett tioårskontrakt med någon, och förhållandena i skärgården ändras så är det inte heller bra.

Till exempel på Korporutten blev många öar tomma strax efter att vi skrivit kontraktet. Efterfrågan på trafiken är inte lika stor som för fem, tio år sedan, säger Nieminen.

Passagerarna ska höras

Det mest optimala skulle vara att styra trafiken dit efterfrågan är störst och passagerarna är en kombination av fastboende, deltidsboende, turister och företag.
Sådana rutter är till exempel Utörutten och Pargasrutten.

Tungtransporterna och persontrafiken kunde skötas skilt så att mindre och snabbare båtar skulle köra passagerare i synnerhet sommartid då behovet är som störst.
Inför nästa upphandling av Utötrafiken har Nieminen redan träffat olika tjänsteleverantörer för att höra vad de har att erbjuda och hur de ser på trafiken.

Nästa steg är åka en tur med m/s Eivor för att låta skärgårdsbor, deltidsbor, företagare och turister komma till tals.

Konceptet är nytt och ger Nieminen och hans kollegor viktig information om användarnas behov och önskemål.
– Tidigare hörde man visserligen kommunerna och ordnade ett informationsmöte. Men mötena gav inte så mycket eftersom planerna redan var nästan färdiga. Nu har vi tid på oss och det är lättare att begära anbud på trafiken då vi vet hurudant behovet är.

Trafiken ska få kosta – i alla fall för turisterna

Den känsliga frågan om skärgårdstrafiken ska kosta eller inte är något som Nieminen först inte vill ta ställning till.

Men efter att ha frågat honom tre gånger om han tycker det är en bra idé får jag slutligen ett svar.
– Jag tycker turisterna kan betala. Fastbosatta och fritidsboende skulle få åka gratis, de betalar redan fastighetsskatt för sina hus i skärgården till stat och kommun.

– Gratis förbindelsebåtstrafik ger inte heller rum för marknadsbestämd turisttrafik under högsäsong, vilket gör det svårare för privatföretagare att ge sig in på marknaden.

Kostnadsfrågan bör utredas

Men helt lätt är det inte att införa avgifter och i synnerhet inte att bestämma vem som är turist och vem som ska få ska gratis.
Frågan måste också utredas ur ett jämställdhetsperspektiv.

– Vi måste höra med Kommunikationsministeriet och andra myndigheter om det är okej att vissa betalar och andra inte gör det. Vi måste också fundera på hur man bevisar att man är fast- eller fritidsboende. Kanske det kunde lösas med något slags säsongkort. I sista hand är beslutet politiskt.
NTM-centralen har också gjort vissa förändringar i arbetsuppgifterna.

Nieminen ansvarar nu ensam för förbindelsefartygen, medan hans kollega Tapani Jaakkola ansvarar för landsvägsfärjorna.

Nästa anbudsrunda gäller trafiken på Utörutten och Velkuarutten. Saariston Merities respektive Finferries kontrakt går ut den sista december 2019.

Artikeln korrigerad 10.8 klockan 13.15. Det är Velkuaruttens kontrakt som löper ut den sista december.

Kim Lund
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln