Tvåtusen brev ger okänd Åboaktivist, med rötter i Dalsbruk, liv i ny bok – ÅU:s Pia Heikkilä berättar om hur Finland, Åbo Akademi och kvinnosaken växer fram, med Åbo som utgångspunkt
En kvinnlig hemlig kurir som trotsar den ryska kejsaren och smugglar både människor och olagliga tidningar, en kvinna som får den tidens storstjärna Selma Lagerlöf att föreläsa i Åbo så att människor svimmar i publiken.
En kvinna som blir hela Åbo Akademis ”älskade Anna” och som håller i dess ekonomi i många år, ett nytt universitet som hon förresten genom att ordna föreläsningsserier lägger grunden för.
Samtidigt sköter hon Arbis, teaterns och stadsbibliotekets ekonomi i Åbo, utöver att handgripligt hjälpa fattiga kvinnor och barn.
Brevväxling med stor passion och mycket drama
En kvinna som i sina otaliga brev till sina väninnor uttrycker både stor passion och stor dramatik, en kvinna som arbetar för kvinnlig rösträtt och kvinnosaken i många, många år, bland annat som styrelsemedlem och ordförande för Åbounionen i över trettio år.
Hört talas om Anna Bäckström (1875–1942)?
Privat/Rolf Bäckström – Ingen känner till Anna Bäckström, säger Åbo Underrättelsers nyhetschef Pia Heikkilä som ger ut en ny biografi om den här okända märkeskvinnan i Åbo, en kvinna som under sin livstid fick uppmärksamhet också i Sverige av prominenta kvinnosakskvinnor för sin insats.
En riktig brevskatt
Det började med ÅU:s första kvinnliga medarbetare Alfhild Holmberg (1878–1960) som, långt efter sin död och på omvägar, ledde in Pia Heikkilä i en verklig skattkammare: 2 000 brev skrivna av väninnan Anna Bäckström i Åbo.
– Jag tog på måfå ut en av de kanske sexton tjocka arkivmapparna i akademibiblioteket och började läsa. Det var innehållsrika brev, precist skrivna och de kändes trovärdiga och tillförlitliga. Då förstod jag att jag hade kommit något spännande på spåren.
Privat/Rolf BäckströmHann inte färga sitt hår
Hur är det möjligt att Anna Bäckström är så okänd?
– Kanske det är ett slags kvinnofälla. Hon drar i trådar, verkar i kulisserna och jämnar väg för att mycket ska kunna ske, men hon tyckte inte om att stå i rampljuset. Det är obegripligt hur hon hade tid för allt, men så hann hon inte heller färga sitt hår, som hon skriver i ett brev till väninnan Inez 1924.
”Vågade inte lämna något oläst”
Breven sträcker sig från 1885, då Anna Bäckström var 9–10 år och växte upp i Dalsbruk till hennes död 1942 i Stockholm. Förutom Åbo hann hon också bo och verka i bland annat Tykö och Fiskars.
Pia Heikkilä har läst alla de tvåtusen breven.
– Det fanns så mycket intressant i dem att jag inte vågade låta något bli oläst, eftersom jag inte visste vad som kunde dölja sig i dem.
Det var ett omfattande detektivarbete och ett pussel.
– När jag började visste jag ju inte vem alla de här kvinnorna var och hur de kände varann. Många av dem fanns inte heller i några historieböcker.
Pia HeikkiläFantastiskt att ha fått läsa breven
Heikkilä säger att hon ofta under arbetets gång har upplevt nästan en lyckokänsla över breven.
– Jag har känt djup tacksamhet över att få läsa något som en människa jag aldrig har träffat har skrivit och formulerat så väl. Det är inte så vanligt att kvinnors arkiv från den tiden finns bevarade.
Både Åbos finlandssvenska historia och Finlands
Biografin om Anna Bäckström berättar också det finlandssvenska Åbos och Finlands historia. Heikkilä har gjort ett gediget bakgrundsarbete för att på ett levande sätt placera in breven i sitt historiska sammanhang.
– Det enda ärliga är att placera in dem i den mån man kan. Det är lätt att döma i efterhand och därför måste man till exempel se sympatierna för Tyskland och nationalsocialismen vid ÅA mot bakgrund av sin tid.
Carina HolmObesvarade frågor om stor konflikt
Heikkilä började jobba med breven 2016 och var också tjänstledig ett år för att skriva biografin.
Efter att ha jobbat så länge med Anna Bäckström, finns det något du skulle vilja fråga henne?
– Jag skulle vilja höra henne prata. Hur lät hon? Behöll hon sin rikssvenska intonation? Jag är också nyfiken på hennes förhållande till väninnan och Åboläkaren Karin Spoof och skulle vilja veta vad de grälade om som ledde till en brevtystnad i flera år.
Vänskapskärlek är ett beskrivande ord för många av relationerna mellan kvinnorna i Anna Bäckströms liv. Det är vänskap med stor dramatik och passion.
I breven ber man om förlåtelse och förklarar sig mellan beskrivningarna av de visiter och bjudningar man varit på varvat med politik och kvinnosak.
Åbokvinnornas betydelsefulla nätverk
Boken om Anna Bäckström är en ögonöppnande påminnelse om vilken betydelse de svenska kvinnorna och deras kvinnonätverk i Åbo hade för sin tids samhällsbygge, då det är de manliga Åbomecenaterna, som bröderna Dahlström , släkten von Rettig, ÅA-rektorer som Edvard Westermarck och Otto Andersson som det står om i historieböckerna.
– Det känns viktigt att dokumentera kvinnonätverken och kunna lyfta fram kvinnor som har haft väldigt stor betydelse. De har tänjt på gränserna och på ett listigt sätt använt sina möjligheter att påverka, säger Heikkilä.
Hon säger att mycket handlar om uthållighet och tålamod och om att inte förminska sig själva i en tid där kvinnor och män hade helt olika förutsättningar att verka.
Åbo Akademis bildsamlingar”Kusligt aktuell”
Samtidigt har berättelsen om Anna Bäckström kopplingar till i dag.
– Det kändes kusligt aktuellt och otäckt när jag i början av sommaren skulle korrekturläsa manuset och insåg att Annas kamp mot det ryska i början av 1900-talet skulle passa in också i dag. Också då vände sig Finland mot Sverige för att få hjälp.
En brinnande låga
Heikkilä, som är styrelseordförande för den återupplivade Åbounionen, säger att Anna Bäckström inte valde den bekvämaste vägen genom livet.
– I dag skulle vi säga att hon rörde sig långt utanför boxen. Hon har beskrivits som lättantändlig och när hennes låga tändes så brann den minsann, oberoende av om det gällde bildning, Finlands självständighet, kvinnosaken, de fattiga eller vänskapen.
Anna Bäckström har (så att säga) varit med på min svenska temavandring ”Underbara kvinnor i underjorden” på begravningsplatsen. Avtalet för skötsel av Anna Bäckströms grav har upphört, och nu är det ingen som sköter om graven, och växtligheten på den är mycket vild och ser ut därefter. En oskött grav har en oviss framtid. Kanske ÅA kunde ta sig an Annas grav?