Under samma tak

För drygt två år sedan utannonserades tre hyresbostäder i ett seniorboende i Helsingfors. Målgruppen var begränsad: den som sökte bostad skulle vara yngre än 25 år.
Hyran var verkligt förmånliga 250 euro, för välutrustade ettor på 23 kvadratmeter, alla till och med med egen balkong. I bostadsbristens Helsingfors låter sådana hyresvillkor som välgörenhet.
Det fanns ändå ett exceptionellt villkor: Den som flyttade in skulle förbinda sig till varje vecka tillbringa några timmar med seniorboendet Rudolfs övriga invånare.
Hyresbostadstestet väckte intresse inte bara på andra orter men också utomlands. Bland annat BBC noterade experimentet. Helsingfors stads social- och hälsovårdssektor och stadens fastighetsverk ville med de tre bostäderna få erfarenheter av denna typ av blandat boende. Innan bostäderna bjöds ut fick staden (såklart) först kolla vad skattemyndigheterna och statens bostadsfond tyckte om dylika hyresvillkor.
Idén kom från Nederländerna, där man fått goda erfarenheter av motsvarade modell. På ett boende i Deventer erbjuds de unga gratis bostäder, men de har också lite utförligare uppgifter än att bara mingla. Bland annat kan de sättas att lära ut datorkunskap eller hjälpa till då de äldre har sin bingostund.
Senare har modellen lanserats också på enheter i Amsterdam, Nijmegen och Arnhem.
Från Nederländerna fick Helsingfors också uppgifter på detaljnivå om vad som inte fungerat: Bland annat hade unga störts av att äldre kunde ha väldigt hög ljudnivå då de tittade på teve.
Saldot var 150 ansökningar, och tre fick flytta in. Hösten 2016 kunde Suvi Marttila och Päivi Nykänen vid yrkeshögskolan Laurea göra sitt slutarbete om det första halvårets erfarenheter.
Enligt Marttila och Nykänen beskrev både de unga och de äldre experimentet som lyckat och betydelsefullt. Det positiva var gemenskapen, en fungerande växelverkan, den öppna atmosfären och det stöd de unga gav.
Det svåra hade varit att hitta gemensam tid. Kontakterna mellan äldre och yngre invånare hade därför inte blivit så mångsidiga som man kanske hoppats på. En jobbig grej, enligt invånarna, var då medierna visade irriterande mycket intresse för experimentet.
”De positiva upplevelserna var ändå fler än de negativa, så vi anser att det lönar sig att fortsätta med experimentet, lydde Marttilas och Nykänens slutsats.
Sporrade av de goda erfarenheterna, ska Äppelbackens servicehus i Borgå nu testa samma modell: 18–25 år, enrummare på cirka 35 kvadratmeter, tre timmar frivilligverksamhet i veckan.
”Tanken är att unga och gamla skulle komma under samma tak och få umgänge med varandra, lära av varandra och ge åt varandra. Det finns ensamma gamla och ensamma ungdomar, på det här sättet kunde de hitta varandra”, säger Anne Voutilainen som är ledare för serviceboendet, till Yle Östnyland.
I Sverige har man också fått ögonen upp för modellen. Där är det ett äldreboende i Helsingborg som ska bli ett ”socialt boende”, skriver Helsingborgs Dagblad. Fördelningen av bostäder är något annorlunda: 31 av lägenheterna är personer över 70 år, 20 för personer under 25 år – varav hälften är för unga som fått uppehållstillstånd.
I Sverige testar man också en annan modell för gemensamt boende. I ”Ett tak, två generationer”-projektet är det pensionärer som hyr ut lediga rum till unga ”som ännu inte tagit sig in på bostadsmarknaden”, som det sägs i projektbeskrivningen. Här är målet ett annat än på Rudolf-boendet, inte att skapa nya gemenskaper eller förbättra livsvillkoren på ett äldreboende, men hur som helst göra det lättare för både unga och äldre, då de delade på hyran.
Det är sannolikt att boendemodeller av den här typen blir vanligare. Utöver ovannämnda europeiska exempel finns det motsvarande i Sydney, den mest folkrika staden i Australien. Villkoren för boende är ungefär som i de andra exemplen.
”Om femtio äldre på det här viset kan klara sig bättre, samtidigt som femtio unga lättare kan bo nära jobb eller studier, så har det en stor effekt för det lokala samhället”, säger Youth Action-organisationens direktör Katie Acheson.
Unga och äldre på samma boende, eller under samma tak – är det någon som nappar på idén i Kimitoön, Pargas, S:t Karins eller Åbo? De lokala utgångslägena är såklart väldigt olika, men frågan är om det inte skulle löna sig att testa något, inför det stora omsorgs- och fastighetspussel som kommer att följa av vårdreformen? Hellre nu, frivilligt, än senare, påtvingat.
Läs mer om vad som testas eller har testats i Kotka, Uleåborg, Helsingborg, Sydney,
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.