Vi behöver fler finländska multimiljonärer att avundas
Politiska beslutsfattare och ekonomister har inte haft speciellt många innovativa lösningar att komma med under de senaste decennierna utan försökt rätta till en skranglig nationalekonomi genom att kapa kostnader och höja skatter. Nu skär regeringen bland annat i bostadsbidrag, indexfryser studiestödet och lovar skattelättnader för dem som tjänar mest.
Men om vi vill bota den ekonomiska sjukdomen och inte bara skyla över symptomen, måste vårt land få fler företagare. Bara framgångsrika företag kan i längden skapa ekonomisk hållbarhet. Det finns inget bättre recept än det.
Den stora skattedagen i onsdags visade att vi har människor som vågar ta risker och kan bli mångmiljonärer. I Egentliga Finland har fjolårets tre namn över dem som betalade mest skatter skapat sin förmögenhet inom träförädling, snabblån och fastigheter.
Nationellt toppas listan av personer som skapat digitala plattformar och nya tjänster. Techföretaget Wolts framgångssaga visar ändå att det inte är en självklarhet att alla företag följer kollektivavtal och en nordisk arbetsmarknadsmodell. Matbuden som jobbar för Wolt, de flesta nyanlända med utländsk bakgrund, åtnjuter ingen anställningstrygghet medan Wolts grundare Mikko Kuusi noterades för beskattningsbara inkomster på nästan 80 miljoner euro. Eftersmaken är fadd.
Företagare ska självklart få utdelning för innovationer och satsningar, men verksamheten måste kunna vara förenlig med gällande lagstiftning och en etiskt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar framtid som omfattar även arbetstagarna.
Vi ska också komma ihåg att de flesta företag inte skulle kunna verka utan ett välfärdssamhälle med fungerande dagis, vård och skola – som vi i hög grad finansierat med lånade pengar. En offentlig välfärdssektor som kraschar är alltså också ett rent företagsekonomiskt problem.
Men skuldsättningen kan inte fortgå och eskalera hur länge som helst. Vi behöver fler duktiga skattebetalare.
Den politiska makten har både skyldigheten och möjligheten att förändra landet. Fortsättningsvis är Finland ett land som tror att hög utbildning är en garanti för en bättre framtid. Men alla kan inte utbildas till löntagare och anställning. Fler måste bli intresserade av att skapa arbetstillfällen.
Kunde vår regering ingjuta mer mod, vinnarattityd och framtidstro för att uppmuntra till företagande?
Företagare erbjuds visserligen utbildning, rådgivning, startpaket och riskfinansiering, men företagsamhet innebär alltid en risktagning; man måste kunna tåla otrygghet, ekonomiska konjunkturer och samhällelig förändring. Finns det sätt att minska på företagarrisken och den betungande byråkratin? Ska en konkurs vara slutet på allt, på personlig heder och nya chanser, eller kunde företagarens erfarenheter värdesättas mer? Hur uppmuntrar vi unga att starta eget?
Uppdraget för den här regeringen och kommande regeringar borde vara att få allt fler att välja företagarvardagens otrygghet och frihet. Det är bråttom nu, nya finländska miljonärer behövs.
Höja skatter?? Ånej!
Det är ju snarare tvärtom. Skatter har sänkts och till och med slopats helt och hållet.
Samfundsskatten var 43% år 1970. Källa: Finlands författningssamling för år 1969. Åren 2000-2004 var samfundsskatten 29%. Åren 2005-2011 var den 26%. Åren 2012-2013 var den 24,5%. Och från år med år 2014 har den varit 20%. År 2017 inbringade samfundsskatten 6127 miljoer. Därav är det enkelt att räkna ut att den summa som beskattades var 30635 miljoner. Om den summan hade beskattats enligt 1970 års skattesats hade statskassan fått in 13173 miljoner, eller drygt 7000 miljoner mera.
Statens inkomstskatt år 1970 betalades i tre klasser, Vid en årsinkomst på 200000 betalade man 48,3% i statsskatt i alla skatteklasser. På den överskjutande delen betalade man 53% i skatteklass ett, 52% i skatteklass två, och 51% i skatteklass tre. De tre sistnämnda var då den högsta möjliga inkomstskattesatsen.
Enligt inkomstskatteskalan för år 2022 var den högsta möjliga skatten 31,25%. Från och med år 2023 skedde en förändring i statens inkomstskatt. Då höjdes den högsta möjliga statliga inkomstskatten till 44%. Man bör dock komma ihåg att det här har ett samband med SOHÄ-reformen, som medförde att kommunalskatten sänktes i ALLA kommuner med ungefär 12,65 %-enheter.
Skattöret i Kimito var år 1970 14,5, i Västanfjärd 12 och i Dragsfjärd 13,5. I dag är skattöret i Kimitoöns kommun 7,11 och föreslås sänkas till 7,10 för år 2024.
Förmögenhetsskatten slopades helt och hållet år 2006.
Nu kanske någon vill hävda att vi hade mark år 1970 och att en jämförelse med det året inte är relevant då vi numera har euro. Den här invändningen har inga meriter, enär inkomstskatteskalan är ett rent matematiskt verktyg som tillämpas likvärdig, oberoende av vilken valutaenhet man använder.