Förflytta dig till innehållet

Är det omänskligt att fela?

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Förra veckans råddiga kommunikation från Regionförvaltningsverket och Social- och hälsovårdsministeriet om maxantalet personer på evenemang fick många att damma av facklan och högaffeln.

Speciellt på sociala medier såg jag många som skrev att det var en oförlåtlig miss att en nolla fallit bort och 500 blivit 50. Hur kan så inkompetenta personer ha fått jobb på så viktiga myndigheter? Av med huvudet på de som inte märkte misstaget innan det var för sent!

Samma dag, på ett annat forum, råkade en bekant be folk berätta om saker som gått snett i deras vardag. Hon ville att man skulle dela med sig av sina misstag, eftersom hon upplevde att man på sociala medier alltför ofta målar upp en perfekt bild av sig själv, och aldrig talar om sina misstag och felsteg.

Så på en kanal är man ursinnig på myndigheternas miss, på en annan kanal berättar folk lite genant om hur de försov sig, brände sin mat eller gick in i en mellandörr de glömt att fanns. En stark kontrast och ett tydligt exempel på att min bekanta har rätt.

Av någon orsak föreställer vi oss att det är oförlåtligt, omänskligt till och med, att begå ett misstag. Att andras misstag ska hånas och de egna gömmas, eftersom misstag är en skam för människohistorien.

Men vår historia präglas ju av misstag, på gott och ont. Alexander Fleming skulle knappast ha introducerat penicillinet till världen, om det inte vore för ett lock till en bakteriesamling som han i misstag inte skruvade fast ordentligt.

Eller tänk på Günter Schabowski, som i ett feluttalande till pressen fick Berlinmuren att rämna samma natt då han i misstag hävdade att det var fritt fram att resa mellan det delade Tyskland.

Faktum är att misstag är en del av den mänskliga identiteten, och vi alla begår dem. Stöket med regler för tillställningar har visserligen större konsekvenser för samhället än någon som försover sig, men ett rike föll inte förra veckan.

Visst får man vara arg, men man behöver inte vara ursinnig. Eller föredrar vi en värld där myndigheterna inte vill erkänna sina misstag?

Vi vinner inget på att kultivera en miljö där alla misstag är dödssynder. Det leder ju till precis det min bekanta ville betona: vi utvecklar en tendens att sopa misstagen under mattan och leka att vi är perfekta. Kan vi inte istället erkänna våra misstag och lära oss av dem, så att vi kan växa som individer?

För perfekta individer är vi inte. Exempelvis är mängden misstag jag begått som journalist otaliga, och då är min karriär bara några månader lång. Om jag väljer att sopa misstagen under mattan istället för att lära mig av dem kommer jag bara bli en bättre sopare, men aldrig en bättre journalist.

 

Lukas Söderqvist

Reporter på ÅU och långt ifrån felfri

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter

Your current shadow instance is ""Staging shadow"". Exit