Han blev Pargas första och kanske sista miljövårdschef – Carl-Sture Österman går i pension efter 35 år i stadens och miljöns tjänst
Pargas stads miljövårdschef Carl-Sture Österman går officiellt i pension den 1 september i höst, men i praktiken gör han sina sista arbetsdagar nu i början av juni. I augusti kommer han ännu in under tre dagar för att fixa undan ett och annat.
Fick en fotoutställning av kollegerna
Intervjun gjordes i stadshusets personalrestaurang Pratglad, där miljövårdsavdelningens kolleger satt upp en fotoutställning för att uppmärksamma Österman.
– Det var en total överraskning och de hade nog lyckats hålla det hemligt! Avdelningen brukade tidigare om åren förstora upp någon bra bild som tagits under året och här har man också fyllt på med en del andra bilder.
Bland annat kan man se skrotbilar som samlats in från skärgården, backsvalors bobygge i en sandtäkt och en massa annat som paradoxalt nog är både vackert och fult på samma gång.
Utställningen kan ses i stadshusets tredje våning fram till den 23 juni.
”Bra läge att lämna över”
– Jag kom till miljösidan på staden som miljövårdssekreterare år 1986, då lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning kom. Jag var den första kommunalt anställda i Pargas som hade miljövårdsfrågor på sitt bord.
Något år efter stadens senaste organisationsförändring i samband med kommunsammanslagningen blev Österman avdelningschef för hela miljöavdelningen med såväl planläggning, markanvändning och tekniksidan under sig. För några år sedan steg han ändå åt sidan från det uppdraget.
Då stadsstyrelsens sektion för tekniska stödtjänster inrättades 2016–17, betydde det ändå att teknik, trafik, vatten och grönenheten administrativt flyttade bort.
Nu är en stor omorganisationsprocess igen på gång i och med att social- och hälsovården flyttar till de nya välfärdsområdena och staden ser över sin organisation.
– Det känns helt enkelt som precis rätt tidpunkt att stiga åt sidan nu, säger Österman.
Avfallshanteringen en brännande fråga
Under sina 35 år har Österman varit med om både det ena och det andra, trots att arbetet i grunden varit rätt samma – miljötillsyn och åtgärder som har med det att göra. Men hade arbetet inte i sig varit intressant och kollegerna sakkunniga och trevliga, hade han nog inte stannat kvar så här länge.
Mikael HeinrichsEn fråga som var väldigt brännande i tiderna var avfallshanteringen, det vill säga under tiden innan Åbonejdens avfallsservice som senare blev Sydvästra Finlands avfallsservice. Innan det var det på kommunernas ansvar att sköta avfallshanteringen och då var det främst områdesvisa insamlingsställen som gällde.
– Oj vad vi fick mycket stryk då systemet gjordes om och man införde fastighetsvisa avfallskärl. Men i dag skulle ingen ens få för sig tanken med regionala insamlingspunkter mera. Och vilket ståhej det var på kontoret med köer på den tiden, folk köade i timtal för att komma in och diskutera sin avgift för avfallshantering som de tyckte var orättvis.
Arkiv/Mikael HeinrichsI dag tycker Österman att avfallshanteringen fungerar rätt så bra, men en sak får honom fortfarande att se rött.
– Det absolut värsta är då man ser toalettstolar, ämbar fyllda till brädden med spillolja och pulkor med mera vid plast- och kartonginsamlingspunkterna. Ofta handlar det till och med om avfall som man helt avgiftsfritt får föra till avfallsmottagningarna.
Vill inte vara enbart byråkrat
Österman har alltid strävat efter att inte enbart vara en byråkrat, utan alltid tänka på både stadens och kommuninvånarens bästa och försöka resonera sig fram till en så fungerande lösning som möjligt för alla parter.
– Man kan inte bara ta en myndighetsståndpunkt och konstatera att saker och ting är på ett visst sätt, punkt slut.
Hurudana attitydförändringar har du märkt av under dina 35 år inom miljöskyddet?
– Helt allmänt är kunskapen om miljön och klimatfrågor på en helt annan nivå i dag. Förståelsen för att människan är beroende av miljön och att handlingar har konsekvenser finns på ett annat sätt. Man förstår att avloppsvatten och avfall inte kan dumpas hur som helst.
Österman menar att miljöskyddet hittat sin plats under dessa år – och att det finns en vetskap om att om man gör fel, åker man också fast.
– Allt lyckas vi inte förebygga, men man håller koll och för den som åker fast blir det också dyrt, säger Österman och tar upp fallet med Lokapojat som exempel.
– Att man lämnade kranen litet öppen på tankbilen då man körde en lång sträcka och lät avfallet sakta rinna ut längs vägen, ”the solution to pollution is dillution” var något av en princip på den tiden.
Men i dag upplever Österman att företagen har ett helt annat ansvar för miljöfrågor. Företagen har ett behov av att kunna redovisa att man producerar sina varor på ett etiskt sätt och tar hänsyn till miljöaspekter.
– Lagstiftningen har blivit skarpare, vilket också är ett måste i och med att levnadsstandarden ökat, konsumtionen ökat och användningen av produkter ökat. Dessutom finns det en massa apparater som man tidigare kunde reparera, men nuförtiden går det inte mera eller är åtminstone inte lönsamt.
Återvinning en personlig favorit
Det här för oss också in på en annan av Östermans favoriter under åren som gått: återvinningscentralen i Pargas.
– Vi lyckades med väldigt små medel skapa en kommunal återvinningscentral i Pargas i början av 1990-talet, först i föreningshuset och senare på Norrbyåsen. Enligt lagen kunde avfallshanteringsbolaget ändå inte upprätthålla en sådan bisyssla, så den övergick först till tredje sektorn innan den tyvärr helt och hållet lades ner.
– Att komma i gång med den verksamheten var nog en av de bästa sakerna jag varit med om att jobba för. Att skapa en fungerande återvinning och samtidigt ge unga ett arbetstillfälle, inte minst under recessionen på 1990-talet, kändes bra.
Nu hoppas Österman att stadens nya miljö- och klimatprogram kunde föra med sig en ny, fungerande återvinningscentral till Pargas. Att det finns liknande verksamhet i Åbo och S:t Karins räcker inte.
Miljömässan ett lyckat koncept
Skärgårdens Miljömässa som traditionellt ordnas i samband med Pargasdagarna är en annan av Östermans personliga favoriter. Efter en ofrivillig coronapaus kommer mässan igen att ordnas 10–11 juni på den stora parkeringen nära ”Brankis” i centrum.
Arkiv/Patricia Torvalds– Miljömässan är en fin möjlighet att ge handgriplig konsumentrådgivning i energi- och avloppsvattenfrågor. Det är en ganska liten tillställning, men den funkar då den ordnas i samband med nåt annat evenemang.
Klassikerfrågan i dessa sammanhang är förstås den om framtidsplanerna, har du nåt speciellt i sikte?
– Vi har köpt ett hus och där finns en hel del att renovera. Jag tror jag har händerna fulla med det en tid, men jag ska också tillbringa mera tid i naturen. Jag hoppas också kunna spela golf, men en axelskada gör att det inte lyckas ännu i alla fall.
För miljötillsynens del innebär Östermans pensionering att man möblerar om och kommer att söka en ledande miljövårdsinspektör i stället för en chef till den nya organisationen. Byggnadstillsynen och miljövården kommer sannolikt att slås ihop till en gemensam tillsynsenhet från och med början av nästa år.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.