Anja Kuusisto 18.09.2019 14:30

En ny regering och den första budgetmanglingen stod inför dörren. Det var upplagt för långa timmar kring mötesborden, mycket korridorspring och kaffe, en lång väntan för journalisterna, uppskjutna tidtabeller och nya deadlines.
Så gick det inte.
Igen, såsom vid regeringsförhandlingarna, kunde den breda regeringen överraska med något nytt. Antti Rinne må ha låtit nästan dumdristigt självsäker när han dagarna inför tisdagen kommenterade med att det troligen går smidigt, ”vi kanske har budgeten klar till kvällen”.
Men han visste vad han talade om, för han hade öppnat dörrarna till godisbutiken.
Under tisdagens lopp kom information om att den avslutande presskonferensen om budgeten hålls (redan) klockan 19 på kvällen. Redan i samma kvälls tv-nyheter kunde de politiska reportrarna analysera resultatet och oppositionen kommentera.
Åbobon Petteri Orpo, Saml, ses stå på en helsingforsisk, kvällsmörk gränd och förklarar för tv-kamerorna att det här är orealistiskt och saknar konkreti, varifrån ska pengarna komma? Jussi Halla-aho, Sannf, gör en hastig – men rätt träffande, ska det medges – bedömning när han säger att om alla får så mycket nu redan, hur ska det se ut när valperioden närmar sig sitt slut?
Om vi fortsätter (gud förbjude) på de hallo-ahoska tankegångarna: I slutet av en valperiod, då när regeringar av tradition vill vara frikostiga och fria till väljarna, vilka pengar finns då kvar att fria med? Går det här ihop?
Så resonerade oppositionen. Men då resonerar också den som en opposition av tradition gör.
Vi borde småningom vakna till insikt om att den här regeringen inte verkar göra såsom det alltid har gjorts.
Rinne öppnade verkligen godisbutiken utan att vi ännu vet hur kassaflödet ska fås i balans, eller om det finns nya kunder som kan öka omsättningen när de har fått jobb och pengar.
I den här godisbutiken fick alla regeringspartier välja sina favoritgodsaker.
Sossarna kan andas lättare bland sina väljare när aktiveringsmodellen i sin nuvarande form slopas, när de lägsta pensionerna höjs och när den subjektiva dagvårdsrätten återinförs.
Att personaldimensioneringen på 0,7 inom äldrevården ska bli lag ingår i paletten som krävs för att SDP ska hålla sina vallöften.
SFP kan glädja sig åt mycket i budgeten, men i skenet av förra regeringsperioden är en av de största bedrifterna ändå att Vasa centralsjukhus får fulljour. ”Det kan inte ha varit lätt för våra riksdagsledamöter, jag är tacksam” säger sjukhusdirektören på Vasabladets sajt sent på tisdag och berättar att fulljouren ska vara i gång redan nästa år.
Ur åboländsk synvinkel är pengarna till Lillholmens pontonbro i Pargas om än inte oväntade båda välkomna och viktiga.
SFP applåderar också att Folktinget får mera pengar, att nationalspråksstrategin får en årlig budget på 200 000, att barnbidragets ensamförsörjartillägg höjs.
För VF var det av högsta prioritet att kunna visa att utbildningslöftet håller. Satsningen på utbildning och forskning såg för några veckor sedan ut att spridas ut över flera år, men löftet höll. Inte minst högskolorna ska vara nöjda.
Gröna gläder sig bland annat över budgetens 100 miljoner för naturskydd, Maria Ohisalo säger att regeringen gör en historisk satsning på miljön. Hon påminner om att det finns mycket kvar att göra innan målsättningarna har uppnåtts. Gröna flaggar glatt för att flyktingkvoten höjs, något som även SFP lyfter upp, liksom att det internationella biståndet får ungefär 100 miljoner mer nästa år.
Valets förlorare, regeringspartiet Centern då? Också de hittar färgglada karameller att suga på.
De applåderar att barnfamiljer, ensamförsörjare och de med de lägsta pensionerna ska få det lite lättare. Barnbidragen för flerbarnsfamiljer stiger med 10 euro i månaden, de lägsta föräldradagpenningarna stiger med 20 euro i månaden och mindre gruppstorlekar inom småbarnspedagogiken ska ge en tryggare vardag och bidra till att personalen orkar bättre.
Hur C blev ett så här socialt ömmande parti är något av en gåta, men det är inte den enda gåtan som söker en lösning.
Den största är precis den samma som när regeringen bildades: hur och var skapas de tiotusentals med nya jobb som behövs för att höja sysselsättningsgraden.
Budgeten i sig skapar jobb för fler vårdare och fler med jobb inom infrastrukturen.  Men en omedelbar effekt på arbetsgivarhåll blir ”var ska vi ta dem”, de hittas inte nödvändigtvis bland de arbetslösa.
Rinne säger att budgetens signaler är framtidstro och optimism. Det är inte att förakta. Framtidstron behövs och kan sätta hjul i rullning.
Men så behövs den också extra mycket nu, när konjunkturerna inte är de bästa. Godiset ska betalas, och betalare är vi alla som betalar skatt, röker, dricker, tankar bränsle för våra fordon, konsumerar, köper godis.
Samtidigt börjar godisbutikens klocka ticka allt ljudligare och Rinne måste omedelbart skärpa hörseln.
Fås inte fler jobb och fler betalare ringer den en dag för utrymning av butiken.
Texten uppdaterad 15.26 med satsen om Lillholmens pontonbro.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln