Skärstaden
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det är lockande att projicera välmenande men felaktiga bilder på skärgårdsborna. Ömsom ser vi en idyll som Vi på Saltkråkan, ömsom ett oförlåtande hårt skäriliv.
Vindpinade ansikten och rökta flundror blir romantiserade. Vi beundrar skäriborna men tar samtidigt artigt avstånd.
Skärgården ses som ett museum med naturstigar medan vi som bor i stan´ driver samhället vidare.
Helt fel. Skärgården är i dag så modern att vi borde kalla den Skärstaden.
Den har nästan allt en stad kan erbjuda och mer därtill. Samtidigt är skärstaden också fortsättningsvis så utmanande att den blir karaktärsdanande för sina invånare.
Man lär sig lösa problem på egen hand.
Växer man upp på en ö eller holme i Skärgårdshavet är man fullt rustad att möta den stora världen.
Risken för utanförskap och utslagning är mindre. Skäriborna är helt vanliga människor som klarar sig bra. De blir företagare, chefer, riksdagsledamöter och globala äventyrare.
Tekniken har en nyckelroll i allt detta. Båtar är i dag snabbare, tryggare och bekvämare än någonsin förr. På mindre än en timme kommer man från vilket skär som helst till en bilväg och mycket fort är man i en tätort.
Avsaltningsapparater och bergsbrunnar förser alla med ypperligt
vatten. Gråvattens- och kloaksystem tar hand om sanitet och natur.
Elkablar når massvis med holmar och därtill ger solpaneler och vindmöllor tillräckligt med ström för sommargäster.
Internet levereras av mobiloperatörer med hög bandbredd till Finlands alla hörn. Vill man bygga ett flott hem ute i havsbandet finns det alla pråmar, byggare och leverantörer man kan tänkas behöva.
Hälsovård och läkartjänster finns nära intill, eller så tar en snabb båt eller helikopter patienten till ett sjukhus. Inget saknas.
Man kan leva ett ståndsmässig liv i skärstaden. Och kanske det är dit vi är på väg? I år har coronaviruspandemin tvingat folk att jobba hemifrån.
Många har då valt att göra sitt jobb från sin sommarstuga. Skärstaden har därmed fått ett tillskott av några av de mest välutbildade och produktiva medborgarna i vårt samhälle.
Tänk om dessa finansgenier, professorer, entreprenörer och företagsledare bestämmer sig för att stanna? De har tillgång till alla de tjänster de behöver, och därtill har de friheten som vattnet erbjuder.
På en bilväg har man kring 4 möjliga riktningar att köra (framåt, bakåt, till höger, till vänster) men på vatten finns det ingen sådan begränsning. Man har mer frihet att förverkliga sig själv och köra dit man vill.
Det är klart att städer har något som ingen annan kan erbjuda: hög koncentration av människor på ett litet område.
Med många människor på en plats får man kultur, politik, affärer, nöjen och god mat. Men tänker man så, borde man flytta till London, Paris, New York, Singapore eller Shanghai.
Stannar man i Finland kan man lika gärna bo i skärstaden och koppla upp sig digitalt till det som erbjuds i världens metropoler. I Finland kan man utföra sitt värv varifrån som helst.
Med den teknik vi har i dag har livet i skärstaden blivit komfortabelt och lockande.
Digitaliseringen av vår civilisation gör att man kan vara en världsmedborgare från vilket ställe som helst på jorden. Man kan bo på en holme och vara centralt med i det som händer i världen samtidigt som man fysiskt är just där som livet är lagom utmanande och obegränsat härligt.
Skärstaden kan bli framtidens mest eftertraktade boningsort.
Tack Mårten Mickos för din positiva framtidssyn gällande skärgården. Inte på en enda punkt av det du säger kan jag lämna in en avvikande synpunkt eller förkasta något du framför. Den enda situation jag anser borde hämtas fram och i alla sammanhang poängteras är förbindelserna mellan de olika centrala bosättningarna ute på öar och holmar. För att det du ser som en framtidsvision skall kunna förverkligas, som också är helt överensstämmande med min egen, bör ett heltäckande förbindelsenät utvecklas vidare och inte som nu, baserat på gammal statistik och befintlig otillräcklig finansiering, dras ner och strävas till att göras verksamt i mindre skala. Skärgården, som för t.ex Pargas del, betyder allt från gränsen till St Karins sträcker sig ända ut till yttersta kobben på Iniö och till de sista holmarna, kobbarna och skären söderut ända till internationella vatten. Detta stora område är idag ett ansvarsområde för det nuvarande Pargas, som också bär ansvaret för att alla, såväl fasta som deltidsboende kan leva och vistas i skärgården med skärgårdshavet. För att våra gemensamma visioner över ett leverne i skärgården skall kunna gå i uppfyllelse, är det absolut nödvändigt, att förbindelsesystemet för mycket lång tid framöver är fullständigt tryggat och skött som en kollektiv trafik av staden och inte av staten, för att intresset, målen och kunskapen gällande livet i skärgården blir beaktat och omhändertaget av den ansvarande organisation som bör bildas för ändamålet inom Pargas administration. Självfallet bör staden visas budgetmedel från staten, transportsystemet prissättas på ett rättvist sätt för konsumenterna och för utvecklandet av transportsystemet bör dessutom sökas projektmedel från EU, några alternativ att nämna. Skärgården har i dagens värld alla möjligheter att utvecklas och växa med inflyttning av nya boende, deltidsboende som stannar för gott och en omgivning som välkomnar företagsverksamhet i större utsträckning. Som sagt, för att denna vision skall kunna bli verklighet kräver det ett fungerande transport- och förbindelsesystem enligt modellen från kollektivtrafiken på fastlandet.