Tankar om klimat och anpassning
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den 28 september arrangerade Finska Vetenskaps-Societetens Biovetenskapliga sektion ett omfattande och för allmänheten öppet symposium om klimat och anpassning i Vetenskapernas Hus i Helsingfors.
Ett sådant symposium kan tänkas vara en typisk stel, pretentiös, akademisk tillställning som är litet svår och viktig. Av dessa adjektiv stämde endast det sistnämnda in på symposiet.
Här kan man även argumentera för att jag är partisk, som deltagare och en av de 15 talarna. Men jag vill påstå att som novis i dessa sammanhang var jag dock glad att uppleva ett så varmt och välkomnande symposium med livliga diskussioner kring svåra frågor, som fördes på en nivå som kunde förstås av en icke-insatt, som jag själv i de allra flesta fallen.
Societeten hade lyckats synnerligen väl med att få en mycket bred skara talare från många discipliner, vilket ju är centralt om vi skall ta oss an och diskutera klimatförändringar och hur, när samt hurudan anpassning vi bör göra. Det interdisciplinära krävde även att kommunikationen skedde på en nivå där alla kunde hänga med.
Jag tänkte att denna kolumn kunde vara ett bra forum att dela med mig av några intressanta ”spaningar”, som det kallas i medievärlden idag, eller tankar helt enkelt, som framkom under symposiet.
Den första spaningen, berör det faktum att den värld, dvs. de processer som upprätthåller samhällena i dagens antropocena värld, många fall styrs av ett fåtal företag och aktörer. Denna väld i människans tidsålder, är alltså förenklad, intensifierad och hyper-länkad. Detta gör å sin sida att störningar i dessa rätt så sköra system, så som pandemier, klimat – och biodiversitetsförändringar kan få stora konsekvenser mycket snabbt. Ta till exempel den maritima transportbranschen där det räckte med att ett enda containerfartyg i Suezkanalen hamnade snett i farleden och därmed orsakade kaos i världshandeln under lång tid.
Dessa fakta och insikter lyftes fram av professor och direktör Magnus Nyström vid Stockholm Resilience Centre på ett mycket intressant sätt. Han gav även ett hoppfullt exempel på hur man kan nå och engagera de stora ”players” i en bransch för att skapa förändring och öka hållbarheten. Initiativet SeaBOS är ett vetenskaps- och business samarbete som inkluderar tio av världens största företag inom fisk- och skaldjursproduktionen. Dessa samarbetar kring en rad frågor där målet är att ta fram gemensamma riktlinjer och överenskommelser som möjliggör en hållbarare produktion och framtid för branschen.
Den andra spaningen tangerar detta med hållbar matproduktion. Det framkom än en gång, såväl i professor Kristina Lindströms som i doktorand Juuso Joonas presentation, att möjligheterna till förändring och hållbar anpassning, samt viljan många gånger, finns på gräsrotsnivå, hos jordbrukarna.
Det verkar som om detta även är fallet för jordbruket och behovet till förnyelse och anpassning såväl till klimatförändringen men även övergödningssituationen i våra kustvatten. Det är inte första gången jag hör detta med viljan att förnya systemet och brukartraditionerna från jordbrukarna själva, vilket är positivt och skapar möjlighet till en betydelsefull dialog över disciplingränserna. Men det verkar som om det finns en problematik högre upp i styrningen av jordbruket, i och med att branschen exempelvis fortfarande inte är transparant vad gäller data om vad som odlas var och när, eller utsläppen i fråga. Dock påtalades viljan att förändra just detta.
En mycket viktig aspekt kring klimat och anpassning, som får utgöra den tredje och sista spaningen lyftes fram under slutdiskussionen av Åbo Akademis egen professor i historia, Holger Weiss: kan det vara så att vi fortfarande bara försöker anpassa oss till förändringarna, och inte skapa den omställning som behövs för att vända trender i klimatuppvärmning och biodiversitetsförlust? Med denna fråga avslutar jag och konstaterar att den disciplin som saknades i symposiet var just den humanistiska, och framförallt en historiska ansats är essentiell i dylika, viktiga, symposium.
Här kan du läsa fler kolumner av Anna Törnroos-Remes.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.