Att göra om mentalvårdsbyrån i Pargas till serviceboende kan kosta över 100 000 euro – utredningarna fortsätter
Linnea de la Chapelle/SPT Köerna inom äldreomsorgen i Pargas är långa. Nu utreds om mentalvårdsbyrån kunde göras om till ett intensifierat serviceboende. Foto: SPT Foto: Linnea de la Chapelle/SPT
Det råder stor brist på boendeplatser inom äldreomsorgen i Pargas. I medeltal köar cirka 14 personer till en plats i ett intensifierat serviceboende.
Som ett sätt att underlätta situationen har det förts fram att staden skulle ta över delar av mentalvårdscentralen vars avdelning stängdes efter att sjukvårdsdistriktet flyttade den till Åbo.
Vid social- och hälsovårdsnämndens möte den 5 september beslöt nämnden att ”beslut om anskaffning av lokalerna ska fattas i brådskande ordning”.
Något sådant beslut har ännu inte fattats och någon snabb lösning är heller inte att vänta.
Många obesvarade frågor
Frågan är komplicerad och staden måste först göra upp en helhetsplan där man beaktar hela vårdkedjan och vilka specifika behov klienterna har, säger t.f. social- och hälsovårdsdirektör Miia Lindström.
– Vi måste utreda hur ändamålsenlig fastigheten är och vilken form av service där ska finnas. Behoven är olika för de minnessjuka och för dem som vårdas på en allmän avdelning.
Kim LundMentalvårdsbyrån ligger granne till hälsocentralen. Foto: Kim Lund
Det finns också praktiska hinder för att snabbt kunna öppna ett serviceboende i mentalvårdscentralen. Fastigheten saknar till exempel sprinklersystem och nödutgångarna motsvarar inte dagens krav.
Och sist men inte minst finns det i dag inte tillräckligt med personal som skulle jobba där.
– Det finns ingen ledare och ingen personal. Det tar tid att bygga upp verksamheten och det är inte så enkelt att bara flytta 15 personer dit. Även om situationen är brådskande måste vi hitta en hållbar lösning innan man kan fatta något beslut. Men vi jobbar hela tiden med det.
Kan bli billigare köpa tjänsterna privat
Fastighetschef Seppo Pihl är inne på samma linje. Även om läget bredvid hälsocentralen är bra och fastigheten som sådan skulle passa som ett serviceboende finns många frågor som ännu väntar på svar.
– Hurudan verksamhet vill man ha, hur mycket personal behövs det, och hur mycket måste fastigheten renoveras och byggas om för att passa behoven. Till det kan det snabbt gå flera 100 000 euro.
– När vi vet kostnaderna kan vi jämföra dem med vad det skulle kosta att köpa tjänsterna från den privata sektorn. Kanske det skulle vara vettigare att göra det.
Först när utredningen är klar och kostnaderna är ihopräknade finns det tillräckligt med underlag för ge en offert till sjukvårdsdistriktet att hyra eller köpa fastigheten.
– Men varför äga ett hus om vi inte vet vad vi ska ha det till, frågar sig Pihl.
Någon bakre tidsgräns för när allt ska vara klart finns inte.
Hoppas man vågar se på det i den omfattning att man ser på de problemhus som finns i bakgrunden för olika verksamheter och att man vågar jämföra med andra påtänkta nybyggen.