Egentliga Finland ska bort från listan över de största nedsmutsarna av Östersjön – bönder i nyckelroll
Nu försöker man på ministernivå sätta i en ny växel för att minska jordbrukets belastning på Skärgårdshavet. Jordbruket i Skärgårdshavets avrinningsområde är Finlands enda objekt på den så kallade hot spot-listan över Östersjöns största belastningskällor.
Med en ny färdplan med konkreta åtgärder för att minska näringsbelastningen från jordbruket vill regeringen få bort Finland helt och hållet från listan senast år 2027. Antton Keto på Miljöministeriet säger att det är utmanande.
– Det kommer att krävas omfattande åtgärder. Fosforutsläppen i havet måste minska med minst 20 procent för att målet ska uppnås, säger Keto.
Bättre skörd ger mindre nedsmutsat hav
Jordbruket bidrar till övergödningen av Östersjön genom att näringsämnen, som fosfor och kväve från gödsel, rinner ut i havet. Fosfor är bra på åkrarna men i havet bidrar näringsämnet till bland annat algblomningen under somrarna. Därför är den centralaste åtgärden för att minska jordbrukets belastning på havet att se till att så mycket som möjligt av näringsämnena stannar på åkrarna där de gör nytta.
Det effektivaste sättet att uppnå detta är att förbättra jordmånen. Detta görs bland annat genom att använda jordförbättringsmedel som gips och strukturkalk. Dessa binder näringsämnen i jorden så mindre rinner ut i havet.
Det har redan i flera år funnits projekt för att använda jordförbättrande medel på åkrar. Men i den nya färdplanen trappar man upp ambitionen och målet är att ytterligare öka användningen av jordförbättrande medel.
Arkiv/Emilia ÖrnmarkEn annan viktig åtgärd är att förbättra dikningen av åkrar så att åkerjorden har den fuktighet som ger bästa möjliga skörd.
Helena Fabritius, verksamhetsledare på Åbolands svenska lantbruksproducentförbund, förklarar att principen är enkel: Åtgärder som bidrar till att skörden blir större innebär också att en större del av näringsämnena binds i grödorna och mindre hamnar i vattendragen.
– Att ha åkrarna i bra skick innebär att utsläppen minskar betydligt, säger Fabritius.
Gödsel i nyckelroll
Men att optimera förhållandena på åkrarna innebär också att mängden gödsel på åkrarna ska vara just den rätta. Och här kommer djurgårdarna och logistiska utmaningar med i bilden. Djurens avföring blir gödsel, men problemet är att det på platser där många djurgårdar är koncentrerade sprids ut onödigt mycket gödsel på åkrarna – gödsel som skulle kunna göra större nytta på andra håll i Finland.
Därför är en viktig punkt på åtgärdslistan att främja transporten av gödsel bort från Skärgårdshavets avrinningsområde, som i praktiken är hela Egentliga Finland.
Fabritius säger att en utmaning är kostnaderna för att transportera gödsel och hur man ska få gödseln i sådan form att det blir vettigt att transportera längre sträckor.
– Man måste utveckla metoder för att koncentrera mängden näringsämnen i stallgödseln för öka kostnadseffektiviteten i transporten, säger Fabritius.
Enligt Naturresursinstitutets beräkningar räcker fosforn i gödseln från djurgårdarna för hela odlingsarealen i Finland, men cirka 20 procent av gödselfosforn bildas i områden där mängden är större än behovet.
Jordbrukare: ”Min jord utarmas”
I nuläget regleras mängden gödsel på åkrarna inom jordbrukets miljöersättningssystem, men regeringen bereder en lag för att få in begränsningar av näringsämnen också i lagstiftningen.
I dagsläget är över 90 procent av gårdarna i Egentliga Finland inkluderade i det frivilliga stödsystemet. Men Keto säger att det ändå finns vissa – särskilt stora – lantbruk, som står utanför och därför skulle det ändå ha en miljöfrämjande effekt att lagstifta om gödselanvändningen.
Emilia Örnmark Jordbrukaren Thoma Lindroth på Gundby gård i Kimitoön anser att de flesta åtgärder som räknas upp i färdplanen är bra och effektiva. Men han har en annan syn gällande regleringen av gödselmängderna. Han säger att trots att han odlar sina grödor med den högsta tillåtna mängden gödsel så tar grödorna mer näring från jorden än vad han sätter till. Det innebär att jorden på sikt utarmas.
– Forskning visar att när marken utarmas och växterna inte får tillräckligt med näring och växer sämre kommer de att ha ännu svårare att ta upp den näring vi ger dem. Det innebär att konsekvensen blir den motsatta än den man eftersträvat i regleringen, säger Lindroth.
Han odlar spannmål, sockerbetor och proteingrödor. Han säger att sockerbetorna och proteingrödorna är mera känsliga än spannmål och behöver mycket näring för man ska kunna utnyttja deras fulla skördepotential. Han påpekar också att växtförädlingen har gått så mycket framåt under de senaste decennierna att grödorna ger större skördar, men det innebär också att de behöver mera näring.
Lindroth anser att det nuvarande systemet där gödselmängden regleras i stödsystemet borde bevaras istället för att lagstifta om saken.
Skärgårdshavsprogrammet
Regeringen fattade beslut om programmet 2021.
Första målsättningen är färdplanen med åtgärder för att minska övergödningen av Skärgårdshavet.
Senast år 2027 ska jordbruken i Skärgårdshavets avrinningsområde inte längre finnas med på hot spot-listan över Östersjöns värsta belastningskällor.
Åtgärderna beräknas kosta 100 miljoner euro fram till år 2027.
Det är delvis fråga om redan befintliga stöd och delvis nya pengar.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.