Lokal affärsman ville köpa Gyltö militärområde – ÅU avslöjar de hittills hemligstämplade planerna

Affärsmannen, styrelseproffset och investeraren Jan M. Koivurinta och hans bolag Captium i Korpo hade för tio år sedan långtgående planer på att köpa Gyltö militärområde efter att Försvarsmakten avslutat sin verksamhet där. ÅU kan nu avslöja de hittills hemligstämplade planerna på projektet som skulle ha varit revolutionerande för Korpo och hela skärgården.
– Det var ett 100-miljoners projekt med målsättningen att utveckla området med bland annat bostäder, radhuslängor, stugor, senior- och familjeboende och hobbyaktiviteter. Man kunde ha byggt ett ridstall, motionsbanor och i dag skulle det säkert också behövas en padelbana, säger Koivurinta.
Den rejäla hamnen kunde ha gjorts om till en gäst-eller besökshamn och på området skulle det ha funnits möjlighet att bygga upp olika former av turismverksamhet.
– Det kunde ha blivit något i likhet med Sandhamn i Stockholms skärgård.

Gyltö skulle ha blivit som ett eget unikt samhälle i skärgården. I visionen såg Koivurinta hur Gyltö skulle ha haft en egen butik och kanske till och med skola och daghem. Om planerna skulle ha gått i lås skulle det ha fått en stor och kanske helt avgörande betydelse för Korpos och hela skärgårdens framtid.
– Det är klart att det skulle ha satt fart på inflyttningen och många skulle säkert ha utnyttjat möjligheten att deltidsbo på Gyltö. Skulle det dessutom vara möjligt att vara skriven i två kommuner och betala skatt till Pargas skulle nyttan ha varit ännu större.
Koivurinta hade redan diskuterat med flera inhemska investerare som var redo att satsa pengar i projektet.
– Tanken var att grunda ett nytt bolag som skulle ha haft huvudansvaret och investerarna skulle utveckla själva verksamheten.
Tåget har nog gått. I alla fall kommer jag inte att vara den drivande kraften. Jag börjar bli för gammal.
Projektet stupade på att Försvarsmakten och i förlängningen de statliga myndigheter som äger området och fastigheterna inte ville gå med på affären, vilket Koivurinta har svårt att förstå.
– Försvarsmakten behöver inte området längre och för den har Gyltö ingen strategisk betydelse. Och även om jag skulle äga området skulle Försvarsmakten vara välkommen dit, på samma sätt som den är välkommen till Fagerholm.
Helt utan militär verksamhet är Gyltö ändå inte. Bland annat Kustflottan med baser i Pansio och Obbnäs använder området för regelbundna skjutövningar. ÅU har inte nått någon inom Försvarsmakten som har kunnat kommentera förhandlingarna med Koivurinta.
Nu har han avskrivit planerna och gett upp. Han tror inte att det längre är värt att fortsätta förhandlingarna.
– Tåget har nog gått. I alla fall kommer jag inte att vara den drivande kraften. Jag börjar bli för gammal.
Det hindrar ändå inte Koivurinta från att engagera sig i affärer och skärgårdsfrågor. Han är vice ordförande för föreningen Finlands öar och tillbringar så mycket tid som möjligt på den före detta sjöbevakningsstationen på Fagerholm som hans företag Captium köpte år 2010.

Stationen är i dag högkvarter för Koivurintas affärsverksamhet. Han eller hans företag är delägare i flera företag inom vitt skilda branscher: it, läkemedel, miljö och försvarsmateriel. Dessutom går han in som investerare i mindre start up-företag.
– Det är mer en hobby. Jag går på känsla och verkar det som om företaget är inne på rätt spår så kör jag på.
Han är villig att stöda lokala skärgårdsföretag, men han saknar den verkliga entreprenörsandan som man hittar i till exempel Österbotten eller på Åland.
– I Åboland finns nog företagare som jobbar och som gör flera olika saker och som lever bra på det, men de är inte entreprenörer. Jag efterlyser företagare som skapar arbetsplatser och tillväxt, vad de gör är sekundärt. Men här finns inte riktigt sådana som vågar ta risker.
Har man ett bra koncept hittar man nog pengarna.
Till exempel turismnäringen har potential att växa, men det kräver en aktivare marknadsföring och paketering av resmålet, säger Koivurinta. Här har både Pargas stad och staten ett stort ansvar.
– Skärgårdsfrågorna får inte bara vara på SFP:s bord. Vi behöver en klar skärgårdsstrategi som gynnar hela landet, Finland är inte bara insjöarnas land.
– Pargas som skärgårdsstad kunde också ta en aktivare roll i marknadsföringen och försöka hitta investerare som är villiga att satsa på skärgården. Har man ett bra koncept hittar man nog pengarna. Jag hade till exempel inga problem med att få fram miljonerna för Gyltöprojektet.
Själv tillbringade Koivurinta sina barn- och ungdomssomrar på sommarstället i Korpo. Sedan blev det många år då han bodde utomlands, men Korpo glömde han aldrig.
– Jag har alltid velat vara nära vattnet och därför var det naturligt att komma tillbaka hit. Trots att Fagerholm hör till Nagu, är Korpo min emotionella hemvist.
Artikeln uppdaterad 13.7.2021 kl. 15.31 med förtydligande att Försvarsmakten inte äger Gyltö.
Efter att ha läst denna intressanta artikel om Gyltö kan jag inte undgå att (igen) frapperas av en fråga. Varför diskuterar statsmakten en ev. försäljning av tvångsinlösta områden till tredje part? Utan att först sondera om ättlingarna till de ursprungliga ägarna av Gyltö skulle vilja få sina ägor
återbördade? I en rättsstat borde detta ju vara en självklarhet: Dvs att om staten först tvångs-inlöser områden för ändamål (i detta fall försvarsändamål), och behovet av detta senare bortfaller så borde den tvångsinlösta egendomen återbördas. Denna fråga har diskuterats på Utö därifrån jag härstammar och Försvarsmakten också har sålt områden vidare. Dock utan resultat.