Haveri på Atlanten sköt upp telegrafistens bröllop – mirakelräddningen av Ragnys besättning aktuell på Forum Marinum
Det har på måndagen gått 50 år sedan 31 finländska sjömän som råkat i sjönöd på Nordatlanten räddades av den amerikanska kustbevakningen.
M/T Ragny var då på väg mot Trondheim i svår sjögång. Fartygets telegrafist Jarmo Tuuva övervägde om han överhuvudtaget skulle gå och äta. Han bestämde sig ändå för att gå till mässen.
Mitt under måltiden blev det strömavbrott och Tuuva försökte gå till radiohytten midskepps, men mörkret och vattnet som svallade på däcket förhindrade försöket.
Han gick tillbaka akterut och förstod då att fartyget råkat ut för ett allvarligt haveri. Ragny hade brutits av i stormen och hela fartygets förskepp var borta.
Tuuva lyckades stiga in i en av livbåtarna i fartygets akter där det fanns en morseradiosändare. Han var den enda ombord som kunde använda sändaren och han satte febrilt i gång att sända SOS-meddelanden. Han höll på i 18 timmar innan hans nödanrop uppfattades av den amerikanska kustbevakningen.
Hjälpen kom fram till slut
Samtidigt höll Ragnys motorman Seppo Röntynen på att pumpa ut vatten med ångdrivna länspumpar i aktern. Emellanåt var han där långa tider ensam, och varje gång aktern sänkte sig i sjön och fartyget tog in mera vatten hoppades han att hon skulle lyfta igen och inte sänka sig helt under vattnet. Och varje gång det inte längre kom in mera vatten tvingades han börja pumpa hårt för att få bort vattnet. Medan han pumpade hoppades han att sjön inte skulle slå sönder skottet som skälvde framför honom.
Kustbevakningsfartyget Escanaba anlände till olycksplatsen och lyckades under svåra förhållanden rädda de 31 sjömän som fanns i Ragnys akterskepp. Sex personer omkom.
Tuuva hade ursprungligen för avsikt att åka direkt hem från Trondheim och gifta sig. Hemkomsten blev lite försenad men han gifte sig sedan lite senare.
Mirakelräddningen uppmärksammas på utställning på Forum Marinum
Enligt Tuuva och Röntynen var den amerikanska kustbevakningens insatser i räddningsoperationen mycket yrkesmässiga, och alla deras insatser visade att kustbevakningen hade säkra rutiner som skapats genom omfattande erfarenhet. Tuuva ville ytterligare framhäva att alla sjöfarare kanske inte förstår hur viktigt det är att sjöbevakningen fortfarande har ett starkt kunnande när det gäller de mer traditionella radiokommunikationssystemen. Det är inte alltid möjligt att få kontakt med mobiltelefon.
Räddningsoperationen har nu uppmärksammtas av Västra Finlands sjöbevakningssektion som bjöd Tuuva och Röntynen på besök till staben för sjöbevakningssektionen. De fick en presentation av sjöräddningscentralens moderna ledningsarrangemang och sjöbevakningens arbete i olyckssituationer. De fick också en presentation av radiojouren som ännu i dag är särskilt viktig för sjöbevakningens personal att behärska.
Kommendören för Västra Finlands sjöbevakningssektion, kommodor Marko Tuominen, tilldelade hela besättningen en inramad bild på Ragny som minne för utmärkt verksamhet i svåra förhållanden för 50 år sedan.
På Forum Marinum i Åbo visas fram till den 11 januari 2021 en utställning som heter Sjöfararens jul – Mirakelräddning på Atlanten. Utställningen berättar om Ragnys haveri för 50 år sedan.
Artikeln korrigerad 28.12 klockan 22:50. Telegrafisten höll på i 18 timmar.
Man är som känt alltid klok på land, då det inträffar en olycka till sjöss, men var och en med
ens elementära kunskaper i fysik förstår, vad det innebär att lämna tankarna tomma mid-
skepps, där fartygets bärkraft är störst och fylla tankarna för- och akterut.
Härvid pressar lasten nämnda delar av fartyget nedåt och belastar fartyget midskepps.
Den hårda sjögången förorsakar ytterligare belastning på samma del av fartyget, vars
skrov rör sig i riktning från för till akter i grov sjö. Lasten pressar ned för och akter, medan
sjögången lyftar mitten uppåt. Sedan är det inget under, att ett 165 m långt fartyg brister
midskepps, där belastningen är störst från såväl last som sjögång.